Första steget inför IVF nr 3 är taget och jag frågar mig igen och igen - nr 3, hur gick det till egentligen?! Det var ju alldeles nyss vi gjorde det första försöket. Det har låtit så mycket när jag hört om andra som varit inne på sitt tredje försök men det känns inte riktigt så för mig ändå. Inte än i alla fall. Jag tror att det har att göra med att den senaste gången ändå kändes ganska "lindrig" och att behandlingen trots ett negativt resultat ändå gick ganska bra. Rent fysiskt mådde jag nästan som vanligt. Det jobbiga var/är den psykiska biten och det känns därför rätt att vänta några månader till nästa gång. Jag tror inte att jag hade pallat med att börja om igen direkt på nästa mens.
Vi kör korta metoden nästa gång också. Kommer att börja på lite högre dos för att kicka igång äggen och ska sedan sänka den efter några dagar. I övrigt the same procedure as last time. När nästa mens kommer meddelar jag kliniken och vi börjar på ännu nästa mens. Jag vet inte om jag kommer att våga ha så stora förhoppningar. Samtidigt så kan jag inte komma ifrån att jag har ett pirr i magen av förväntan.
Läkaren lyfte själv frågan om 1 eller 2 embryon tillbaka och det kan övervägas att återföra 2 st nästa gång. Jag är lite förvånad men samtidigt också glad över det. Vi ska fundera själva och meddela om vi är intresserade (vilket vi är). Det beror såklart på utfallet om det blir aktuellt men det känns bra att dom är öppna för det. Läkaren sa är vi ett gränsfall så jag vet inte om det blir av i slutändan.
Kommer det att bli tredje gången gillt tro?!
Jag förstår precis vad du menar. För ett år sedan sa vi "Nej, så långt som IVF blir det nog aldrig!". Nu sitter vi här efter ett misslyckat försök och tänker snarare "Tänk om det faktiskt inte går vägen?".
SvaraRaderaMed facit i hand känns ett försök inte farligt alls. Inte tre heller. Men sju, åtta, nio utan plus? Det vette sjutton?
Kram!
Tredje gången gilt!
SvaraRaderaTror på tredje gången gillt ja!! :)
SvaraRaderaKommer att hålla tummarna stenhårt för det iallafall!
Kram