Klump i magen

Nu har vi fått en telefontid med läkaren nästa vecka för planering av nästa försök. JAG VILL INTE! Jag får en klump i magen bara av att tänka på att börja om igen. Nya mediciner, nya ingrepp och framförallt ny väntan. Det är egentligen väntan och ovissheten som är värst. Mediciner och äggplock går ändå bra på något sätt. Funderar på om vi ändå ska göra ett FET... men jag vet inte om det blir så mycket bättre egentligen. Väntan blir lika lång ändå och det enda som händer är att vi minskar våra resurser i frysen. Helst vill vi ju kunna använda dom till syskon och slippa betala för fler färskförsök.

I förrgår kväll bröt jag ihop totalt. Jag var ensam hemma och satt och surfade runt om ivf. Jag vet att jag inte ska göra det, att det bara får mig att må dåligt, men jag kan inte låta bli. Under en timme gick jag runt i huset och tokgrät och sen somnade jag av ren utmattning. Jag vill verkligen inte må så här. Jag vill vara stark och känna att jag orkar med så många försök som behövs för att få vårt barn. Alla ni som gör försök på försök blir jag imponerad av. Hur orkar ni egentligen? Hur samlar man mod och ork inför varje nytt försök?

Jag vet ju att vår önskan och längtan efter ett barn är stark och jag vet att jag kommer att göra så många försök som behövs, men ändå... Tiden mellan försöken - hur ska jag få den att bli bra? Att inte fylla den tiden enbart med tårar och nedstämdhet? Jag försöker att komma iväg hemifrån och göra annat men det har inte hjälp än så länge. Tankarna följer med mig överallt, och nu funderar jag på att kontakta kuratorn igen. Hon kanske har några tips om hur jag ska tänka för att kunna hantera situationen. För om det ska det vara så här jämt, då vet jag inte hur länge jag kommer att orka.

Sedan måste jag ju berätta att jag i natt drömde om bloggträffen som är i helgen. Att jag träffade Solensstrålar och Ettvanligtliv men att jag inte fick skriva på bloggen att dom skulle vara med. Dom hade tydligen skrivit på sina bloggar att dom skulle på skidsemester eller nåt. Hemligthemligt var allt! Jag har blivit skadad av allt bloggande tror jag, haha! :)