Det kanske var några pissdagar och en rejäl urladdning som behövdes. Idag känns det mycket bättre och om jag känner efter riktigt noga och jämför med förra ivf-omgången så vet jag att jag har lite mer hopp nu än jag hade då. Den gången var jag 100% säker på ett misslyckande redan från ruvardag 1. Den här gången har jag ju faktiskt en gnutta hopp. Det ligger tyvärr inbäddat i alla negativa känslor men jag hoppas att de kan ta överhand snart igen.
Jag skrev förut att mellandagarna var bland de jobbigaste. Det är de nog på sitt sätt, men dessa dagar fram till testdag när man bara går och väntar är nog ändå jobbigare faktiskt. Kanske mest bara för att allt blir så utdraget. Humöret är verkligen som en jojo. Upp och ner. Ner och upp.
Förmodligen är allt redan avgjort där inne. Om embryot har fortsatt att dela sig fäster det nog inom några dagar. Annars är det över. Och vi måste vänta i 2 veckor till innan vi får veta.
Idag ska jag försöka att sysselsätta mig med roliga saker och tanka positiv energi så att jag klarar av ytterligare några ruvardagar innan nästa sammanbrott. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar