Nersänkt

De positiva känslorna jag hade direkt efter ET försvann snabbare än snabbast. Nu känns allt mest bara svart. Varför skulle just vi lyckas liksom?

Det är helt omöjligt att koppla bort alla negativa tankar och allt känns faktiskt rätt pissigt nu. Jag känner mig låg, som att jag ligger nertryckt under vattenytan. Tårarna bränner bakom ögonlocken och munnen har fastnat i en sur min som inte går att rubba. Mitt dåliga humör har gått ut över min stackars man som får ta all skit. Jag fräser, surar och gråter om vartannat. 

Jag har så himla svårt att se att det här skulle lyckas. Pessimisten i mig har helt tagit över och jag vet inte vad jag ska göra för att kasta ut henne? Jag vill ju vara glad och förväntansfull, inte en sur och bitter kärring. Jag vill känna mig glad och tacksam över att vi får den här chansen, inte vara ledsen och gråtfärdig.