Barn till varje pris?

Efter två avsnitt av SVT:s serie Barn till varje pris? känner jag att jag måste skriva några rader om den.

När jag först läste om att serien skulle visas var jag positiv och glad över att ofrivillig barnlöshet skulle uppmärksammas i tv. Dock fick jag lite negativa vibbar av namnvalet på serien. Efter att ha sett två avsnitt står mina negativa vibbar kvar. Egentligen handlar det nog mest om att jag haft fel förväntningar på programmet och inte känner igen mig i det. Jag trodde att det skulle handla om den längtan, frustration och den sorg man känner när inte barnen kommer. Troligen mest utifrån att det är så min värld ser ut.

Nu har man valt att på ett, enligt min mening, ganska krasst och ytligt sätt bunta ihop alla sorters barnlängtande personer och alla olika sätt att försöka få barn. Jag blir helt enkelt rädd att de som inte är insatta i ämnet kommer att dra alla över en kam, att de inte kan särskilja på de olika sakerna. Det går inte att komma ifrån att vissa av de saker som tagit upp hittills är rätt kontroversiella och lätt kan ifrågasättas av många.

Jag känner att jag blivit placerad i ett fack där jag inte vill vara. Tonen hos programledaren kan jag tycka är lite hård ibland (eller förväntar jag mig för mycket empati eftersom jag vet att hon själv är barnlös? läser jag in bitterhet i hennes röst utan att den finns där?). Jag blir också lite irriterad över att frågorna de diskuterar avbryts när de är som mest intressanta. Man rör vid många stora och viktiga frågor och funderingar men kommer inte in på djupet.

Min rädsla är att sådana som jag, som genomgår ivf efter ivf, kommer att ifrågasättas. Att jag kommer att behöva försvara varför vi går igenom försök på försök. Samtidigt är det bra att det blir en diskussion. Inget är ju svart eller vitt. Det finns många intressanta synvinklar och jag har själv haft många funderingar på om det är värt det, och det är väl på något sätt där kärnan i serien ligger. Hur mycket är vi människor beredda att gå igenom för att få ett barn?

Äh, jag vet egentligen inte var jag vill komma med det här inlägget men känner att jag måste få mina förvirrade tankar ur skallen...