Hela den här väntan är så otroligt påfrestande. Det spelar ingen roll att jag har haft en toppenhelg med bara en massa roliga saker att göra, tankarna har ständigt funnits där. Hela tiden har jag känt efter och det är så fruktansvärt tärande. Ena stunden är jag säker på totalt misslyckande medan jag i nästa stund är säker på att vi lyckats. Jag har HELT hakat upp mig på det här med ömma bröst och är säker på att det är där nyckeln till en ev graviditet ligger. Därför blir jag så deppad när dom ömmar mindre. När svullnaden lägger sig. Jag gick runt hela dagen igår och var sur över att dom kändes mindre ömma, men sedan på kvällen så ömmade de som tusan igen. Då kändes det så onödigt att jag varit deppad hela dagen! Nu idag ömmar de mindre igen och känns inte lika svullna så ni förstår ju hur jag känner nu...
Status:
- Fortsatt ömma och svulla bröst. Mindre idag än i helgen, och det har vid de tidigare försöken avtagit helt till ruvardag 12
- Illamående, men jag är så sjukt nervös och stressad så det beror bara på det.
- Mensvärk till och från. Mest till de sista dagarna.
- Lite hugg och stick kring livmodertrakten
- Konstant hungrig. Men jag är ett matvrak i vanliga fall så det är inget konstigt med det ;)
- Dålig sömn. Har vaknat varje natt den senaste veckan pga mardrömmar. Jag brukar alltid sova bra annars.
- Försöker känna efter vad magkänslan säger, men jag hittar den inte riktigt. Trots det lever jag fortfarande på hoppet och pirret i magen finns faktiskt kvar.
Jag funderar en massa också. Hur vi ska berätta för familjen att det lyckats. Om vi hinner med ett första VUL innan jul. Hur vi kommer att springa runt och jubla vid ett plus. Hur underbart det kommer att bli att få en liten kompis till alla kompisars barn. Ett pirr i magen av att tänka på hur roligt det kommer att bli att äntligen få köpa den där barngrinden till trappan och behöva barnsäkra huset.
Det är bara såna saker jag orkar med att tänka på. Återigen kan jag inte tänka på hur det skulle bli om vi misslyckas. Det får inte hända. Det kommer inte att hända.
Precis så där känner vi alla.
SvaraRaderaOron, tankarna, den dåliga sömnen etc etc.
Jag orkar en vecka sen blir jag ett vrak.
Letar alltid efter symtom.
Kan inte tänka på annat. Sååå jobbigt!
Din status låter skit bra enligt mig...massa tecken.
Styrke kramar
Usch, förstår att det är jobbigt nu vännen. Hoppas att tiden går fort och att det blir ett positivt resultat!
SvaraRaderaAng brösten så försvann ömheten i mina innan plusset, däremot var bröstvårtorna ömma men mest på natten faktiskt.
Min magkänsla sa att magen var tom och att vi inte hade lyckats. Jag tror att man är så färgad av tidigare erfarenheter att man helt enkelt inte kan lita på vad magen säger.
Jag kände inte så mycket annorlund innan plusset än vad jag kände förr innan mens. Bara att magen var så himla uppblåst men det hade ju att göra med äggplocket och hormoner.
Man kan nog inte analysera så mycket. Men det låter ju lovande. Hoppas för allt jag är värd att det går bra!!
Kramar!!