Samma status idag som igår. Fortfarande mycket ömma och svullna bröst. Inte så mycket på dagen men desto mer på kvällen. Mensvärk av och till. Mer på kvällen än under dagen. Just nu känns det nästan som att mensen ska komma när som helst. Konstant hungerkänsla. Inte lika illamående och stressad idag. Ont och trött i svanken. Ingen tillstymmelse till blod än. PEPPAR PEPPAR!
Jag måste erkänna att jag har börjat hoppas ordentligt nu. Det känns inte alls som de förra gångerna. Det som gör mig osäker och extra nervös är dock att jag fått en annan sorts progesteron den här gången, och det är ju inte omöjligt att det är det som lurar mig.
Jag velar om när vi ska testa. Att vänta i en vecka till är uteslutet. Det är verkligen dubbla känslor. Så länge man inte har testat går det ju att leva på hoppet... De förra gångerna har vi testat på ruvardag 14, vilket den här gången skulle bli på fredag. Jag tror att lördag blir en bra dag. Det var så jobbigt förra gången att vara på jobbet samma dag som vi fick minus. Och om det blir plus blir det ju en underbar start på helgen.
Och som vanligt vet jag att dessa planer kan kastas omkull närsomhelst. Vilken minut som helst kan allt vara över.
tisdag 29 november 2011
måndag 28 november 2011
Dag 10 och många tankar
Ruvardag 10 idag, och den sista veckan av ruvandet är verkligen den värsta. Jag vill bara bli nersövd i en vecka och sedan få vakna, kissa på ett test och se ett plus. Något annat orkar jag inte med. På något sätt känner jag att de två närmaste dagarna kommer att bli avgörande. Kommer allt att kännas som de tidigare gångerna eller kommer något nytt att hända?
Hela den här väntan är så otroligt påfrestande. Det spelar ingen roll att jag har haft en toppenhelg med bara en massa roliga saker att göra, tankarna har ständigt funnits där. Hela tiden har jag känt efter och det är så fruktansvärt tärande. Ena stunden är jag säker på totalt misslyckande medan jag i nästa stund är säker på att vi lyckats. Jag har HELT hakat upp mig på det här med ömma bröst och är säker på att det är där nyckeln till en ev graviditet ligger. Därför blir jag så deppad när dom ömmar mindre. När svullnaden lägger sig. Jag gick runt hela dagen igår och var sur över att dom kändes mindre ömma, men sedan på kvällen så ömmade de som tusan igen. Då kändes det så onödigt att jag varit deppad hela dagen! Nu idag ömmar de mindre igen och känns inte lika svullna så ni förstår ju hur jag känner nu...
Status:
Jag funderar en massa också. Hur vi ska berätta för familjen att det lyckats. Om vi hinner med ett första VUL innan jul. Hur vi kommer att springa runt och jubla vid ett plus. Hur underbart det kommer att bli att få en liten kompis till alla kompisars barn. Ett pirr i magen av att tänka på hur roligt det kommer att bli att äntligen få köpa den där barngrinden till trappan och behöva barnsäkra huset.
Det är bara såna saker jag orkar med att tänka på. Återigen kan jag inte tänka på hur det skulle bli om vi misslyckas. Det får inte hända. Det kommer inte att hända.
Hela den här väntan är så otroligt påfrestande. Det spelar ingen roll att jag har haft en toppenhelg med bara en massa roliga saker att göra, tankarna har ständigt funnits där. Hela tiden har jag känt efter och det är så fruktansvärt tärande. Ena stunden är jag säker på totalt misslyckande medan jag i nästa stund är säker på att vi lyckats. Jag har HELT hakat upp mig på det här med ömma bröst och är säker på att det är där nyckeln till en ev graviditet ligger. Därför blir jag så deppad när dom ömmar mindre. När svullnaden lägger sig. Jag gick runt hela dagen igår och var sur över att dom kändes mindre ömma, men sedan på kvällen så ömmade de som tusan igen. Då kändes det så onödigt att jag varit deppad hela dagen! Nu idag ömmar de mindre igen och känns inte lika svullna så ni förstår ju hur jag känner nu...
Status:
- Fortsatt ömma och svulla bröst. Mindre idag än i helgen, och det har vid de tidigare försöken avtagit helt till ruvardag 12
- Illamående, men jag är så sjukt nervös och stressad så det beror bara på det.
- Mensvärk till och från. Mest till de sista dagarna.
- Lite hugg och stick kring livmodertrakten
- Konstant hungrig. Men jag är ett matvrak i vanliga fall så det är inget konstigt med det ;)
- Dålig sömn. Har vaknat varje natt den senaste veckan pga mardrömmar. Jag brukar alltid sova bra annars.
- Försöker känna efter vad magkänslan säger, men jag hittar den inte riktigt. Trots det lever jag fortfarande på hoppet och pirret i magen finns faktiskt kvar.
Jag funderar en massa också. Hur vi ska berätta för familjen att det lyckats. Om vi hinner med ett första VUL innan jul. Hur vi kommer att springa runt och jubla vid ett plus. Hur underbart det kommer att bli att få en liten kompis till alla kompisars barn. Ett pirr i magen av att tänka på hur roligt det kommer att bli att äntligen få köpa den där barngrinden till trappan och behöva barnsäkra huset.
Det är bara såna saker jag orkar med att tänka på. Återigen kan jag inte tänka på hur det skulle bli om vi misslyckas. Det får inte hända. Det kommer inte att hända.
fredag 25 november 2011
Lite hopp igen
Det svänger. Upp och ner. Ner och upp. En rätt deppig dag blev genast mycket bättre då jag kom hem och länsade brevlådan. I den låg nämligen besked om att 2 av de 6 embryon som odlats vidare nu ligger i frysen! 2 blastocyter alltså! Det gör att mina förhoppningar om att vi någon gång kommer att lyckas ökar massor! :)
Summan av kardemumman är alltså att allt känns mycket bättre nu, och i helgen ska jag bara njuta och odla hopp!
Tack för era peppande kommentarer! Dom gör skillnad! :)
Summan av kardemumman är alltså att allt känns mycket bättre nu, och i helgen ska jag bara njuta och odla hopp!
Tack för era peppande kommentarer! Dom gör skillnad! :)
Som det brukar vara
Jag vill egentligen inte skriva nåt. För allt är precis "som det brukar vara". Och jag gillar inte att jag kan använda jämförelsen "som det brukar vara". Det betyder att jag gjort fler än ett ivf-försök som misslyckats.
Ja, som ni ser så har mina positiva känslor börjat flyga ifrån mig, men jag kämpar hårt för att försöka behålla dom. Det är tungt, och tyvärr har de jobbiga tvivel- och kännaefterdagarna börjat. Ett konstant klämmande på brösten bara för att inse att de ömmar mindre. Mensvärken i magen som kommer och går. Jag hade hoppats att jag skulle kunna klara mig över helgen innan tvivlet sköljde in, men en vecka är nog gränsen för mig...
Än är inget kört, jag vet. Än kan ett fint plus uppenbara sig. Än har inget blod börjat droppa. Men ändå, allt är "som det brukar vara".
Ja, som ni ser så har mina positiva känslor börjat flyga ifrån mig, men jag kämpar hårt för att försöka behålla dom. Det är tungt, och tyvärr har de jobbiga tvivel- och kännaefterdagarna börjat. Ett konstant klämmande på brösten bara för att inse att de ömmar mindre. Mensvärken i magen som kommer och går. Jag hade hoppats att jag skulle kunna klara mig över helgen innan tvivlet sköljde in, men en vecka är nog gränsen för mig...
Än är inget kört, jag vet. Än kan ett fint plus uppenbara sig. Än har inget blod börjat droppa. Men ändå, allt är "som det brukar vara".
tisdag 22 november 2011
Ingen googling
Ruvardag 4 och ännu ingen googling. Eller... okej då.... en litenlitenliten sökning har jag gjort. Men bara en ;) Däremot har jag en dagbok där jag skrivit upp allt jag kände och inte kände vid de förra försöken. Den lusläser jag varje kväll...
Jag försöker att inte känna efter så mycket, och som vanligt brukar den första veckan gå ganska bra. På måndag börjar utmaningen.
Jag försöker intala mig själv att allt kommer att bli bra. Att allt kommer att bli annorlunda den här gången. Jag har faktiskt varit så avslappnad att jag de första dagarna nästan glömde bort att ta progesteronet mitt på dagen. Tyvärr har ett litet tvivel ändå lyckats slå rot inom mig, men jag jobbar på att utrota det. Jag vågar inte tänka på hur det blir om vi misslyckas. Jag vågar bara tänka på hur det blir när vi lyckas.
Jag försöker att inte känna efter så mycket, och som vanligt brukar den första veckan gå ganska bra. På måndag börjar utmaningen.
Jag försöker intala mig själv att allt kommer att bli bra. Att allt kommer att bli annorlunda den här gången. Jag har faktiskt varit så avslappnad att jag de första dagarna nästan glömde bort att ta progesteronet mitt på dagen. Tyvärr har ett litet tvivel ändå lyckats slå rot inom mig, men jag jobbar på att utrota det. Jag vågar inte tänka på hur det blir om vi misslyckas. Jag vågar bara tänka på hur det blir när vi lyckas.
söndag 20 november 2011
Tills motsatsen bevisats
Ja, så har jag tänkt att tänka den här gången. Gravid tills något annat sägs. Jag tror och hoppas att det är denna gång vi lyckas och förväntanspirret i magen har återuppstått igen efter många upp och ner den senaste veckan. Tro hur länge jag kan hålla dessa positiva tankar uppe? ;)
fredag 18 november 2011
Dubbelruvar! :)
Yeeees! Två stycken embryon av toppkvalitet ligger nu och jäser i min livmoder. Och där ska en, gärna två, stanna fram till augusti nästa år vi har tänkt! :) Vi har 35-40% chans att lyckas.
Telefonen höll sig som ni förstår tyst även denna nervösa dag och strax före utsatt tid kom vi till kliniken. Vi behövde bara vänta i några minuter och sedan var det dags att få besked om hur det gått. Av mina 13 ägg var 11 mogna. Av dessa hade 8 st befruktats och vuxit som de skulle. Två av dom fick vi tillbaka och resterande 6 ska odlas i ett par dagar till för att se om de håller fryskvalitet. Allt känns toppen! :) Nytt denna gång är att jag även ska ta trombyl från och med idag.
Den vita pricken i cirkeln är bubblet där våra små embryon ligger :)
Och efter att vi var klara firade vi genom att äta dessa. Dom får på nåt sätt representera de söta embryona eller nåt ;)
Nu ska jag bara njuta av helgen och försöka förstå att vi faktiskt fått två finfina embryon insatta idag! :)
Trevlig helg på er alla!
Telefonen höll sig som ni förstår tyst även denna nervösa dag och strax före utsatt tid kom vi till kliniken. Vi behövde bara vänta i några minuter och sedan var det dags att få besked om hur det gått. Av mina 13 ägg var 11 mogna. Av dessa hade 8 st befruktats och vuxit som de skulle. Två av dom fick vi tillbaka och resterande 6 ska odlas i ett par dagar till för att se om de håller fryskvalitet. Allt känns toppen! :) Nytt denna gång är att jag även ska ta trombyl från och med idag.
Den vita pricken i cirkeln är bubblet där våra små embryon ligger :)
Och efter att vi var klara firade vi genom att äta dessa. Dom får på nåt sätt representera de söta embryona eller nåt ;)
Nu ska jag bara njuta av helgen och försöka förstå att vi faktiskt fått två finfina embryon insatta idag! :)
Trevlig helg på er alla!
torsdag 17 november 2011
En nervös dag
Tack, ni är underbara! :) Jag har nog inte hunnit fatta än att vi fick ut så många ägg! :)
En väldigt nervös torsdag lider mot sitt slut. Jag har tittat på mobilen var och varannan minut och fasat för att det ska ringa från hemligt nummer. Jag vet att jag inte ska oroa mig, att vi fått befruktade ägg båda gångerna tidigare och att vi inte stått utan embryo förut, men finns det något att oroa sig för - då hittar jag det.
Jag har jobbat hårt med att försöka tänka "just nu är det bra." För det har det ju faktiskt varit. Väldigt bra till och med eftersom ingen ringt! :) Det betyder att ett eller flera ägg har befruktats. Precis som förra gången skickar jag allt mitt hopp till dom små liven där på klinikens labb och håller mina tummar stenhårt för att det finns 2 fina embryon till oss i morgon. En nervös förmiddag väntar i morgon och sedan på eftermiddagen är det dags. I morgon kl. 14.40 har jag tänkt att bli gravid.
En väldigt nervös torsdag lider mot sitt slut. Jag har tittat på mobilen var och varannan minut och fasat för att det ska ringa från hemligt nummer. Jag vet att jag inte ska oroa mig, att vi fått befruktade ägg båda gångerna tidigare och att vi inte stått utan embryo förut, men finns det något att oroa sig för - då hittar jag det.
Jag har jobbat hårt med att försöka tänka "just nu är det bra." För det har det ju faktiskt varit. Väldigt bra till och med eftersom ingen ringt! :) Det betyder att ett eller flera ägg har befruktats. Precis som förra gången skickar jag allt mitt hopp till dom små liven där på klinikens labb och håller mina tummar stenhårt för att det finns 2 fina embryon till oss i morgon. En nervös förmiddag väntar i morgon och sedan på eftermiddagen är det dags. I morgon kl. 14.40 har jag tänkt att bli gravid.
onsdag 16 november 2011
Hemma igen!
Så var då vårt tredje äggplock klart!
Det blev lite längre väntan än vi trodde så jag hann bli rejält nervös innan det var dags för oss att få komma in i salen. Plocket gick väldigt bra den här gången också och jag blev lagomt dåsig och trött av medicinerna. Det jag egentligen tycker är mest obehagligt är när alla instrument som spänner ut hela härligheten sätts in. Sprutorna och punkteringsnålen känner jag inte mycket av.
Innan han påbörjade själva plocket kollades blåsorna och de största var 19 mm idag. Dvs bara 1 mm större än i måndags. Dessutom mätte han slemhinnan till 3 mm mindre än i måndags. Han förklarade skillnaden med att klinikerna har olika utrustning, men det kändes ändå inte helt bra måste jag säga... Dessutom hade inte läkaren här i stan rapporterat in alla blåsor utan bara de största. Jaja, det var ju inte så mycket att göra åt det då och på läkaren lät det inte som att det var någon större fara.
Efter plocket vinglade jag in till vårt rum (som vi fick helt för oss själva idag eftersom det var rätt lugnt), men när jag var på väg att lägga mig tappade jag hörseln på ena sidan. Jätteläskigt! Troligen var jag på väg att svimma för efter att jag lagt mig ner och höjt upp benen lite så kändes det bättre.
Och så antalet ägg då? Jo, hönan har lyckats värpa fram 13(!!!) stycken ägg! Vi funderade lite i bilen på vägen dit och gissade båda två på 7 st ägg så det var otroligt många fler än vi kunnat tro! Tyvärr har jag svårt att glädjas över alla ägg eftersom många av dom troligen kom från små blåsor men vårt utgångsläge inför fredagens återföring hoppas jag är bra! :) Av alla dessa ägg hoppas jag att minst 2 st befruktas och utvecklas fint till på fredag. I vilket fall som helt så känns det toppen att det går att få ut så många ägg ur mina äggstockar. :) Det hade jag aldrig nånsin kunnat drömma om med tanke på alla hårda ord från läkare tidigare om att jag är svårstimulerad och dessutom på väg in i tidigt klimakterium. Min trend med ägg i alla blåsor verkar dessutom fortsätta. :)
Nu ska jag vila lite och jag hoppas att ömheten och svullnaden i magen lägger sig snart. Förra gången kände jag knappt av magen alls efteråt men då hade jag å andra sidan inte ens hälften så många blåsor som nu.
På fredag eftermiddag hoppas vi på att få hämta hem vårt blivande barn! :)
Det blev lite längre väntan än vi trodde så jag hann bli rejält nervös innan det var dags för oss att få komma in i salen. Plocket gick väldigt bra den här gången också och jag blev lagomt dåsig och trött av medicinerna. Det jag egentligen tycker är mest obehagligt är när alla instrument som spänner ut hela härligheten sätts in. Sprutorna och punkteringsnålen känner jag inte mycket av.
Innan han påbörjade själva plocket kollades blåsorna och de största var 19 mm idag. Dvs bara 1 mm större än i måndags. Dessutom mätte han slemhinnan till 3 mm mindre än i måndags. Han förklarade skillnaden med att klinikerna har olika utrustning, men det kändes ändå inte helt bra måste jag säga... Dessutom hade inte läkaren här i stan rapporterat in alla blåsor utan bara de största. Jaja, det var ju inte så mycket att göra åt det då och på läkaren lät det inte som att det var någon större fara.
Efter plocket vinglade jag in till vårt rum (som vi fick helt för oss själva idag eftersom det var rätt lugnt), men när jag var på väg att lägga mig tappade jag hörseln på ena sidan. Jätteläskigt! Troligen var jag på väg att svimma för efter att jag lagt mig ner och höjt upp benen lite så kändes det bättre.
Och så antalet ägg då? Jo, hönan har lyckats värpa fram 13(!!!) stycken ägg! Vi funderade lite i bilen på vägen dit och gissade båda två på 7 st ägg så det var otroligt många fler än vi kunnat tro! Tyvärr har jag svårt att glädjas över alla ägg eftersom många av dom troligen kom från små blåsor men vårt utgångsläge inför fredagens återföring hoppas jag är bra! :) Av alla dessa ägg hoppas jag att minst 2 st befruktas och utvecklas fint till på fredag. I vilket fall som helt så känns det toppen att det går att få ut så många ägg ur mina äggstockar. :) Det hade jag aldrig nånsin kunnat drömma om med tanke på alla hårda ord från läkare tidigare om att jag är svårstimulerad och dessutom på väg in i tidigt klimakterium. Min trend med ägg i alla blåsor verkar dessutom fortsätta. :)
Nu ska jag vila lite och jag hoppas att ömheten och svullnaden i magen lägger sig snart. Förra gången kände jag knappt av magen alls efteråt men då hade jag å andra sidan inte ens hälften så många blåsor som nu.
På fredag eftermiddag hoppas vi på att få hämta hem vårt blivande barn! :)
tisdag 15 november 2011
Andra packar BB-väskan...
...och vi packar ÄP-väskan.
Allt är framlagt, matsäcken är iordninggjord och bilen är fulltankad. Imorgon packar vi ner allt vårt hopp också och sedan lämnar vi det på kliniken fram till på fredag. Då tar vi med oss det hem igen.
Och den här gången tänker vi få behålla det i 9 månader.
Allt är framlagt, matsäcken är iordninggjord och bilen är fulltankad. Imorgon packar vi ner allt vårt hopp också och sedan lämnar vi det på kliniken fram till på fredag. Då tar vi med oss det hem igen.
Och den här gången tänker vi få behålla det i 9 månader.
Lite lugnare
Efter en natt med halvdålig sömn är jag nog lite mer sansad nu. Eftersom kliniken ringde så sent igår hann jag inte prata med min man förrän efter stängning (eller snarare, vi provade inte ens att ringa eftersom klockan var över 17). Efter lite gråt mot mannens axel kändes det ändå lite bättre. Vi måste ju på nåt sätt ändå utgå från att läkaren på kliniken tror på att det ska fungera. Det finns ingen anledning alls för dom att boka in ett plock om det är för tidigt eftersom vi har köpt ett 3-pack och det här bara är försök nr 2. Krasst sett har dom inga pengar att tjäna på att vi skulle misslyckas.
Mina förväntningar på äggplocket har i alla fall sjunkit drastiskt och jag skulle bli överlycklig om vi får ut i alla fall 2 ägg som befruktas och delas fint. Förhoppningen är fortfarande att få tillbaka 2 st embryon, men får vi bara ett är jag nog nöjd med det också. Skulle allt gå åt skogen funderar vi på en eventuell frysåterföring istället, men jag vet inte riktigt om det skulle funka/om vi egentligen vill det.
Jag var på akupunktur igår också och vi pratade en del om min oro. Hon sa några kloka ord och tyckte att jag ska försöka vara mer i nuet. Att lämna smärtminnet utanför och inte ta med mig gamla misslyckanden in i det nya. Det ligger mycket i det. Att försöka att fokusera på hur det är just nu, att det just nu är bra. Inte hur det var förut. Inte hur det kan bli. Utan bara hur det är nu. Jag ska verkligen försöka ta till mig dom orden och tänka på det de närmaste dagarna. Det kommer att bli svårt och jag kommer inte att lyckas helt, men jag ska försöka.
Mina förväntningar på äggplocket har i alla fall sjunkit drastiskt och jag skulle bli överlycklig om vi får ut i alla fall 2 ägg som befruktas och delas fint. Förhoppningen är fortfarande att få tillbaka 2 st embryon, men får vi bara ett är jag nog nöjd med det också. Skulle allt gå åt skogen funderar vi på en eventuell frysåterföring istället, men jag vet inte riktigt om det skulle funka/om vi egentligen vill det.
Jag var på akupunktur igår också och vi pratade en del om min oro. Hon sa några kloka ord och tyckte att jag ska försöka vara mer i nuet. Att lämna smärtminnet utanför och inte ta med mig gamla misslyckanden in i det nya. Det ligger mycket i det. Att försöka att fokusera på hur det är just nu, att det just nu är bra. Inte hur det var förut. Inte hur det kan bli. Utan bara hur det är nu. Jag ska verkligen försöka ta till mig dom orden och tänka på det de närmaste dagarna. Det kommer att bli svårt och jag kommer inte att lyckas helt, men jag ska försöka.
måndag 14 november 2011
Äggplock på onsdag?!?!
Så här är det. Jag började skriva ett inlägg tidigare idag direkt efter ultraljudet. Då var jag helt övertygad om att äggplocket skulle bli på fredag utifrån blåsornas storlek (5 st på 15-18 mm) och jag skrev ett långt inlägg om hur bra allt kändes och hur mycket jag längtade till äggplocket. Jag hade förhoppningar om kanske ett rekordplock eftersom det utöver de 5 stora blåsorna fanns 4 st till på ca 10 mm som skulle hinna växa på sig till dess.
MEN... sedan ringde kliniken upp och det blir det äggplock redan på onsdag! Och helt plötsligt har jag fått en klump i magen, tårarna bränner bakom ögonlocken och allt känns pissigt. Det var nämligen rätt struligt på ultraljudet idag med det papper som läkaren skulle fylla i och faxa till kliniken. Jag är så rädd att det inte framgår av papperna att det faktiskt bara var 2 blåsor som var 18 mm och att de andra låg på 15-16 mm. Är det inte lite väl tidigt med äggplock??! Nån annan som fått tid för plock med blåsor på 15-18 mm? (tidigare har alla blåsor varit >18mm när jag fått ÄP-tid)
Mina förhoppningar om att 10 mm-äggen ska hinna växa på sig till äggplocket är ju bara att glömma. Jag är så rädd att inga av äggen kommer att vara mogna! :( Jag är så rädd att de planerar in ÄP till på onsdag bara för att det passar bättre i deras eget schema.
Jag ställde såklart frågan om blåsornas storlek till sköterskan som ringde men hon sa bara "läkaren har gjort den här bedömningen". Usch så snabbt alla ens känslor kan vända. Från att ha varit väldigt förhoppningsfull tidigare idag så känns allt faktiskt väldigt jobbigt. En extra oro som jag inte alls hade räknat med att få.
MEN... sedan ringde kliniken upp och det blir det äggplock redan på onsdag! Och helt plötsligt har jag fått en klump i magen, tårarna bränner bakom ögonlocken och allt känns pissigt. Det var nämligen rätt struligt på ultraljudet idag med det papper som läkaren skulle fylla i och faxa till kliniken. Jag är så rädd att det inte framgår av papperna att det faktiskt bara var 2 blåsor som var 18 mm och att de andra låg på 15-16 mm. Är det inte lite väl tidigt med äggplock??! Nån annan som fått tid för plock med blåsor på 15-18 mm? (tidigare har alla blåsor varit >18mm när jag fått ÄP-tid)
Mina förhoppningar om att 10 mm-äggen ska hinna växa på sig till äggplocket är ju bara att glömma. Jag är så rädd att inga av äggen kommer att vara mogna! :( Jag är så rädd att de planerar in ÄP till på onsdag bara för att det passar bättre i deras eget schema.
Jag ställde såklart frågan om blåsornas storlek till sköterskan som ringde men hon sa bara "läkaren har gjort den här bedömningen". Usch så snabbt alla ens känslor kan vända. Från att ha varit väldigt förhoppningsfull tidigare idag så känns allt faktiskt väldigt jobbigt. En extra oro som jag inte alls hade räknat med att få.
söndag 13 november 2011
2- resp 3-dagars?
ÄNTLIGEN börjar förkylningen ge med sig. Jag var hemma från jobbet 3 dagar förra veckan och låg helt däckad i sängen/soffan. Uh så tråkigt det var! Igår började jag känna mig lite bättre och idag känner jag mig nästan helt som vanligt. Fortfarande lite hostig och snuvig men inte alls samma huvudvärk och trötthet som tidigare. Det var länge sen jag blev så här dålig av en förkylning och undrar om kanske alla extra hormoner påverkar?
I övrigt känns det bra. Magen känns lite öm, mest utanpå. Som ett blåmärke som inte syns. Tyckte jag kände av äggstockarna igår, men jag vet inte. Jag vill ju så gärna att det ska kännas nåt där inne så jag vet inte vad som är på riktigt eller inte :) I morgon blir det ett nytt ultraljud och jag har en fånig förhoppning om att blåsorna ska ha vuxit så pass att det kan bli äggplock redan på onsdag. Mest troligt är dock att det blir fredag.
Om ÄP blir på fredag kommer återföringen att bli först på måndag, dvs dag 3. Jag har fått för mig att det är svårare att frysa ner 3-dagars jämfört med 2-dagars. Är det någon som vet om det stämmer? Eftersom vi redan har ett par i frysen är jag inte så jättedesperat efter att få frysa ner några den här gången. Det viktigaste är ju att vi får åtminstone 2 fina embryon så att jag kan få dubbelruva. Det skulle vara fantastiskt.
I övrigt känns det bra. Magen känns lite öm, mest utanpå. Som ett blåmärke som inte syns. Tyckte jag kände av äggstockarna igår, men jag vet inte. Jag vill ju så gärna att det ska kännas nåt där inne så jag vet inte vad som är på riktigt eller inte :) I morgon blir det ett nytt ultraljud och jag har en fånig förhoppning om att blåsorna ska ha vuxit så pass att det kan bli äggplock redan på onsdag. Mest troligt är dock att det blir fredag.
Om ÄP blir på fredag kommer återföringen att bli först på måndag, dvs dag 3. Jag har fått för mig att det är svårare att frysa ner 3-dagars jämfört med 2-dagars. Är det någon som vet om det stämmer? Eftersom vi redan har ett par i frysen är jag inte så jättedesperat efter att få frysa ner några den här gången. Det viktigaste är ju att vi får åtminstone 2 fina embryon så att jag kan få dubbelruva. Det skulle vara fantastiskt.
fredag 11 november 2011
Kanon!
Åh så bra! Den högre dosen verkar ha fått fart på mina äggstockar. Åtminstone den ena. Det var min favoritläkare som gjorde ultraljudet och jag känner mig alltid trygg med honom. Han tar sig tid att ställa frågor om vår behandling, förklarar vad han gör och är genuint intresserad. Sånt betyder mycket. (Jag gör alla ultraljud och blodprov på en annan klinik än IVF-kliniken)
Ultraljudet då. Jo, på den första sidan hittade han bara 2 blåsor som var 8-9 mm och då började han prata om att jag var svår att få igång, framförallt med tanke på att jag ju har fått höja dosen ytterligare denna gång. Hoppet sjönk på en gång vill jag lova. Jag har ju tyckt att det spänt en del i magen och har börjat få rejäla ägglossningsflytningar så jag tyckte att det inte gick ihop.
När han sedan gick över till den andra sidan uppenbarade sig ett helt gäng fina blåsor! Det var 4 st som var i bra storlek (ca 12 mm) och ett helt gäng som var mindre. Det var första gången jag såg ett band av äggblåsor som till och med låg i vägen för varandra. Annars har det bara varit några enstaka blåsor utspridda. Det känns fantastiskt! För mig är 6 st blåsor något helt nytt. Förra gången hittades bara 3 blåsor motsvarande dag.
Nu väntar jag på ett samtal från kliniken om jag ska justera dosen eller fortsätta på samma. Tidigare har jag behövt höja och vet att det inte är hela världen om det skulle bli så. Hur som helst så känns det väldigt bra!
Nu har hoppet börjat spira och mina mörka tankar är på väg bort. Skönt!
Edit: efter samtal från kliniken fortsätter jag med 225 IE. Blodprovet såg också bra ut! :)
Ultraljudet då. Jo, på den första sidan hittade han bara 2 blåsor som var 8-9 mm och då började han prata om att jag var svår att få igång, framförallt med tanke på att jag ju har fått höja dosen ytterligare denna gång. Hoppet sjönk på en gång vill jag lova. Jag har ju tyckt att det spänt en del i magen och har börjat få rejäla ägglossningsflytningar så jag tyckte att det inte gick ihop.
När han sedan gick över till den andra sidan uppenbarade sig ett helt gäng fina blåsor! Det var 4 st som var i bra storlek (ca 12 mm) och ett helt gäng som var mindre. Det var första gången jag såg ett band av äggblåsor som till och med låg i vägen för varandra. Annars har det bara varit några enstaka blåsor utspridda. Det känns fantastiskt! För mig är 6 st blåsor något helt nytt. Förra gången hittades bara 3 blåsor motsvarande dag.
Nu väntar jag på ett samtal från kliniken om jag ska justera dosen eller fortsätta på samma. Tidigare har jag behövt höja och vet att det inte är hela världen om det skulle bli så. Hur som helst så känns det väldigt bra!
Nu har hoppet börjat spira och mina mörka tankar är på väg bort. Skönt!
Edit: efter samtal från kliniken fortsätter jag med 225 IE. Blodprovet såg också bra ut! :)
onsdag 9 november 2011
Förkyld
Tycker redan att det spänner och drar i magen, och ikväll är det dags att sänka dosen till 225 IE. Ser fram emot fredagens VUL och hoppas att det jag känner i magen är ett gäng ägg som växer. Vid de andra försöken har jag inte börjat känna av magen förrän efter en vecka ungefär.
Den förkylning som jag hade förra veckan och glatt trodde var över har kommit tillbaka och slagit till med full kraft tyvärr. Jag har stannat hemma från jobbet för att vila och hoppas att det inte ska påverka chanserna på ett negativt sätt. Ingen feber än så länge i alla fall.
Spruta nummer fyra ikväll.
Den förkylning som jag hade förra veckan och glatt trodde var över har kommit tillbaka och slagit till med full kraft tyvärr. Jag har stannat hemma från jobbet för att vila och hoppas att det inte ska påverka chanserna på ett negativt sätt. Ingen feber än så länge i alla fall.
Spruta nummer fyra ikväll.
tisdag 8 november 2011
En bit på väg
Tiden tickar sakta framåt och spruta nummer tre är tagen. En stor skillnad jämfört med förra gången är att Menopur nu går att blanda för flera dagar i taget. Underbart! Nu behöver jag bara ta fram en spruta, fylla den med vätska och sedan sticka. På torsdag lägger jag till Orgalutran, som jämfört med Cetrotide som jag hade förra gången, är färdigfyllda sprutor. Det betyder ännu mindre blandande och joxande. Me like!
Ett första VUL är bokat till på fredag och sedan ytterligare ett VUL på måndag. Äggplock förhoppningsvis i slutet av nästa vecka. Jag hoppas verkligen att den lite högre dosen ett par dagar i början (300 IE de första 3 dagarna) ska göra susen och sätta fart på mina små blåsor. Får vi ut 5 ägg är jag nöjd, men jag hoppas såklart på ett par till utöver det! Snälla väx små ägg, väx!
Stort tack för era peppande kommentarer också, det värmer! Det känns lite bättre nu när vi väl är igång, men jag kan inte komma ifrån att jag fortfarande är rädd. Jag vill ju så gärna att det ska lyckas... Nu har vi stått och stampat på samma barnlösa ruta i över 3 år. Det är dags att få komma vidare. Vi är så redo man kan bli.
Ett första VUL är bokat till på fredag och sedan ytterligare ett VUL på måndag. Äggplock förhoppningsvis i slutet av nästa vecka. Jag hoppas verkligen att den lite högre dosen ett par dagar i början (300 IE de första 3 dagarna) ska göra susen och sätta fart på mina små blåsor. Får vi ut 5 ägg är jag nöjd, men jag hoppas såklart på ett par till utöver det! Snälla väx små ägg, väx!
Stort tack för era peppande kommentarer också, det värmer! Det känns lite bättre nu när vi väl är igång, men jag kan inte komma ifrån att jag fortfarande är rädd. Jag vill ju så gärna att det ska lyckas... Nu har vi stått och stampat på samma barnlösa ruta i över 3 år. Det är dags att få komma vidare. Vi är så redo man kan bli.
söndag 6 november 2011
Igång igen
Ett djupt andetag och ett stick i magen senare är vi då igång igen. IVF nr 3. Helt ärligt är jag livrädd! Rädd på ett helt annat sätt än jag varit vid de tidigare försöken. Om vi misslyckas denna gång kommer det att bli enormt tungt. Lyckas vi kommer glädjen att vara enorm. Enorma känslor hur det än blir.
De mörka tankarna har smugit sig på. Vad är det som säger att vi kommer att lyckas denna gång? Någonsin? Vi kanske blir ett av de där paren som aldrig lyckas? Innerst inne tror jag nämligen inte på det här. Jag tror inte att vi kommer att lyckas. Jag skickar negativ energi ut i universum och får bara misslyckanden tillbaka. Finns det någon annan som känt så här men ändå har lyckats? Snälla, berätta! Ge mig hopp!
Sedan har vi det andra som rör sig inom mig. Sidan där jag är så glad för att det är så många som har lyckats den senaste tiden. Men samtidigt också den sida där det river i kroppen av avundsjuka. Känslor av skuld för att jag känner så här. Känslor av att vi återigen är utanför. Att alla andra lyckas men inte vi.
De mörka tankarna har smugit sig på. Vad är det som säger att vi kommer att lyckas denna gång? Någonsin? Vi kanske blir ett av de där paren som aldrig lyckas? Innerst inne tror jag nämligen inte på det här. Jag tror inte att vi kommer att lyckas. Jag skickar negativ energi ut i universum och får bara misslyckanden tillbaka. Finns det någon annan som känt så här men ändå har lyckats? Snälla, berätta! Ge mig hopp!
Samtidigt som mörkret breder ut sig inom mig försöker jag att hitta ljuset. Försöker intala mig att det nog kan fungera ändå. Hoppas att något litet faktiskt kan fastna där inne. För hur det än är jag har ett litet pirr i magen av förväntan, och alla mina känslor är verkligen dubbla. Jag hoppas att pirret och tron på att vi också ska få uppleva lyckan av ett barn konkurrerar ut mörkret snart.
Sedan har vi det andra som rör sig inom mig. Sidan där jag är så glad för att det är så många som har lyckats den senaste tiden. Men samtidigt också den sida där det river i kroppen av avundsjuka. Känslor av skuld för att jag känner så här. Känslor av att vi återigen är utanför. Att alla andra lyckas men inte vi.
torsdag 3 november 2011
Allt okej där inne
Dagens ultraljud gick bra. Träffade en läkare jag inte stött på förut och besöket gick väldigt snabbt. Hon tittade, mumlade, mätte och sen var det klart. Tyvärr var hon rätt otydlig och när hon surrade om nåt "bubbel" på ena sidan förstod jag inte alls vad hon menade. Men det var inget onormalt i alla fall. Hon kunde se 5 blåsor som var ca 5 mm så det är väl dom jag kan hoppas på inför nästa försök då kanske.
Jag ber om ursäkt för att jag varit så dålig på att kommentera inne hos er den senaste veckan, men jag har känt mig lite låg. Rädslan för ytterligare ett misslyckande har börjat smyga sig på och då blir det på något sätt jobbigt att läsa om hur det går för alla andra... Jag hoppas att jag är med på banan snart igen.
Jag ber om ursäkt för att jag varit så dålig på att kommentera inne hos er den senaste veckan, men jag har känt mig lite låg. Rädslan för ytterligare ett misslyckande har börjat smyga sig på och då blir det på något sätt jobbigt att läsa om hur det går för alla andra... Jag hoppas att jag är med på banan snart igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)