onsdag 10 september 2014
Galen
Jag blir galen på mig själv! Varför kan jag inte bara slappna av lite? Varför måste jag oroa mig hela, hela tiden?! Egentligen så tror jag inte att det är någon fara, utan jag tror att vi kommer att få ut ett helt gäng ägg den här gången, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig. Jag kan inte sluta stressa upp mig över hela behandlingen. Jag har svårt att somna på kvällarna för att jag ligger och funderar. Jag har svårt att koncentrera mig på jobbet för att jag funderar mest hela tiden. Jag har haft ont i huvudet varje dag ända sedan semestern tog slut, och det måste ju bara höra ihop med allt det här. Blä.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet precis hur det är, jag är också en sån som funderar för mycket och stressar upp mig. Blä! Är så avundsjuk på folk som aldrig tycks oroa sig för saker!
SvaraRaderaLäste just ditt senaste inlägg och det verkar ju som ett superbra utgångsläge. Enda gången jag kände av stimmuleringen så där mycket var när Astrid blev till. Håller tummarna!!
Kram/Anna S
Ja, det är så jobbigt att man inte bara kan vara lite cool i dom här situationerna... Är ni på gång med nya försök i höst förresten? Kram!
Radera