v 9 (8+0) och oron äter upp mig

Eftersom jag var så orolig över blödningen ringde jag igår en barnmorska på vårdcentralen. Hon var tyvärr väldigt sur och otrevlig och snäste av mig. Blodet kunde komma från ultraljudet. Punkt slut. Och på slutet la hon till "och så finns det ju inga garantier".

Men eftersom jag fortfarande tycker att de små symptom jag har haft helt har avtagit och oron vägrar att släppa sitt grepp om mig ringde jag KK idag. Den enda jag fortfarande kan märka av är att brösten är lite större och lite mer ådriga. I övrigt känner jag mest bara mensvärk. Inget illamående längre, ingen trötthet... Den bruna flytningen har nästan helt slutat men det kommer fortfarande lite rosabrunt.

Sköterskan på KK som jag pratade med var förstående och efter ett samtal med en läkare har vi fått en jourtid för vul imorgon förmiddag. Jag måste säga att jag är lite förvånad över att få en vul-tid... Jag trodde att hon skulle lugna mig med att det var normalt med en blödning osv osv. Så det känns både bra och dåligt att få komma in. Hon sa också att om det här är början till ett missfall kan man inte göra någonting åt det nu, men samtidigt tyckte hon att det ju var bra för oss att få se hur det såg ut med tanke på att vi ändå har haft en lång resa med ivf. Tack för förstående personal!

På ett sätt är jag sjukt orolig och nervös över imorgon men samtidigt så utgår jag från att det ändå finns något levande i rätt storlek där inne. Något annat får inte hända... Om allt ser bra ut imorgon ska jag sluta noja. Eller försöka i alla fall. ;)