Åh herregud!

Igår mådde jag piss, och då menar jag verkligen PISS. Mensvärken som kom under natten satt i hela dagen, brösten ömmade betydligt mindre och var inte lika svullna och när jag gick och la mig kändes allt totalt hopplöst. Jag grät och grät. Orkade inte längre. Vi pratade om vad vi ska göra istället. Hur vi ska börja må bra igen. Att vi ska ta en paus ett par månader. Mitt i allt det där kände jag att jag inte orkar längre. Jag ville göra slut på eländet. Vi bestämde därför att testa idag istället.

Det innebar att jag hela natten har drömt om mens, misslyckanden och tårar. Jag har i drömmen berättat för först min syster och sen mamma att vi gjort 3 försök som misslyckats. Hela natten har bestått av drömmar där jag har gråtit. Jag var helt slutkörd när jag vaknade i morse.

Med en puls på minst 220 doppade jag stickan i kisset. Mannen satt på badkarskanten bredvid. Jag gjorde precis som tidigare gånger och ville försäkra mig om att den var tillräckligt blöt för att kontrollstrecket skulle komma fram. MEN.... innan kontrollstrecket kom fram hände något som aldrig hänt oss tidigare. Ett annat streck. Ett plus.

Vi grät, skakade, skrattade, skrek och kramades. Kan det vara sant?!?!

Det är miljoner steg kvar och vi är försiktigt glada. (Nä jag ljuger, vi är hysteriskt glada!!) Det första steget är att få ett plus på testdagen nästa vecka, men ett så starkt plus på ruvardag 14 betyder att något kan fastna där inne. Det kan fungera. Idag är jag gravid. Resten tar vi sedan.