Tack för alla lugnande kommentarer! Tyvärr har jag svårt att koppla bort all min oro och jag blir så ledsen på mig själv som alltid ska ta ut det värsta i förskott. Det hade varit så mycket enklare om jag bara hade kunnat vara positiv och tro fullt ut på det här. På samma sätt som jag trodde på det för två veckor sedan, för då var jag lugn som en filbunke. Nu har lugnet övergått i att jag är LIVRÄDD inför ultraljudet. Jag förstår inte hur jag ska kunna andas den dagen. Eller sova natten innan heller för den delen. Tänk om jag kunde byta ut oroskänslorna till förväntan och ett pirr i magen istället...
Det som också gör mig ledsen över att jag känner så här, är alla gånger jag blivit irriterad på andra som lyckats bli gravida efter IVF och sedan tjatar om hur oroliga de är. Då jag har tyckt att det har varit så överdrivet. Att de för tusan borde njuta av att de blivit gravida. Nu förstår jag. Så fort stickan visade plus dök en massa nya oroskänslor upp. Jag vill jaga ut vanemänniskan i mig som alltid ska ha något att oroa sig för...
det är normalt :) jag blev gravid utan problem på naturlig väg, men var ändå i skräcktillstånd dagarna innan ultraljudet. I väntrummet trodde jag hjärtat skulle hoppa ur bröstet. Tillåt dig själv att vara nervös, det går ändå inte att tränga undan.
SvaraRaderaVi plussade samma dag som ni och inte finns det så många fler symtom här än hos dig, ganska lika faktiskt, lite illamående och ömma bröst. Idag fick vi dock se vår lilla plupp, precis lagom stor och ett fint litet pickande hjärta!! Vi höll på att svimma av rädsla innan VUL:et och jag tror inte det går att vara nåt annat än livrädd, framförallt om det är så som för oss och er att man har fått kämpa till detta ljuvliga plus :) Lycka till på torsdag, jag håller tummar och tår! :)
SvaraRadera/U