Hela magen känns som ett enda stort blåmärke. Det är knappt något som syns utanpå men att sticka 2 sprutor i magen varje dag under en vecka sätter sina spår. För ena sprutan är det till och med dag 9 idag. Igår kväll gick det tungt. Magen hade varit öm och spänd hela dagen och när jag skullle ta den sista sprutan fick jag nog. Det som började spruta istället var mina tårar. Det har gått så bra hittills men nu tog det stopp. Jag orkar inte stå och blanda 2 sprutor: 4 ampuller i den ena, 1 i den andra. Det svider av menopuren. Det kliar av cetrotiden. Efter lite gråt mot mannens axel hjälptes vi åt att blanda den sista sprutan och han hjälpte mig att ta den.
Idag känns det ändå lite bättre och jag ser fram emot morgondagens VUL. Jag hoppas att allt ser bra ut och att vi får en tid för äggplock i början av nästa vecka, helst måndag!
Åhh, nu när jag läser det här så fattar jag inte att jag kan längta så mycket efter att få börja, se det spännande i att ta första sprutan och sen fortsätta göra samma sak en massa dagar efter, mitt första Ivf, hur ska detta sluta!?
SvaraRadera(Hoppas du inte tar mig fel bara..)
Skickar i alla fall en massa styrkekramar till dig och håller tummarna för att det ser bra ut på vulet! :)
Jag längtade också efter att få börja och jag tycker fortfarande att det känns bra att vara igång. Det var bara en liten dipp i humöret den där kvällen. Hormoner du vet ;) Det kommer att gå toppen för dig när det väl är dags! :) Kram
SvaraRaderaHoppas det gått bra idag.
SvaraRaderaVilken tur att du också gjorde det och att det fortfarande känns bra! :) Det är ju tur att man alltid kan skylla på dessa hormoner. ;)
SvaraRaderaVi hoppas i alla fall på det! :) Kramar