Första äggräkningen

Det första ultraljudet och blodprovet är avklarat. För en gångs skull gick det smidigt och jag fick göra VUL i samband med att jag lämnade blodprovet istället för att komma tillbaka mitt på dagen. Toppen! Dessutom tog det bara 10 min från att jag gick in på kliniken till att jag kom ut igen. Rekord!

 

Läkaren hittade 3 blåsor som var jämnstora plus några små till på varje sida. Jag hoppas verkligen att de små också växer på sig lite till nästa vecka. IVF-kliniken ringde upp på eftermiddagen och det blir till att höja dosen ytterligare. Blåsorna är tydligen lite för små. 8-9 mm på dag 6 trodde jag var okej, men icke sa nicke. Blodprovet får de svar på först imorgon. Förra gången var jag helt hispig över att behöva höja dosen men jag var nog beredd på det den här gången. Att de bara hittade 3 blåsor känns väl ändå rätt okej eftersom de under mitt förra ivf bara hittade 4 st. Jag hoppas att de små växer till sig på slutet. Mitt mantra i veckan blir "väx! väx! väx!" och så blir det ett nytt VUL i slutet av veckan. Förra gången lyckades jag med min uppmaning till äggen. De 4 blåsorna resulterade då till slut i 8 ägg :) Hoppas på samma tur den här gången!

  

Jag skrev för några dagar sedan att jag var så lugn. Jag vet inte riktigt om jag lyckats hålla fast vid den känslan. Den oroliga och pessimistiska delen av mig vill bara skrika ut "HJÄÄÄÄÄLP! KOMMER DET ATT FUNGERA? BLIR DET DET NÅGRA ÄGG? HUR ÄR KVALITETEN PÅ ÄGGEN? KOMMER NÅGOT ATT BLI BEFRUKTAT? TÄNK OM VI ALDRIG LYCKAS!!!" medan den mer positiva och peppande delen av mig lugnt försöker kompensera med att "Det är klart att det blir några ägg, det blev ju det förra gången. Sluta oroa dig, du mår bara sämre av det!" Och så det mest klämkäcka "Någon gång kommer ni att lyckas, kanske bara inte nu..."

 

Suck och stön! Det är så jobbigt att slitas mellan dessa tankar och känslor om vartannat! Tips på hur man kan lugna ner sig? Går det ens att lugna ner sig i den här situationen?