Då var den första sprutan tagen. Allt gick smidigt och det känns väldigt bra att vara igång igen. Lite overkligt dock. Jag tittade tillbaka i kalendern och insåg att det faktiskt har gått nästan 5 månader sedan sist.
I övrigt har dagen mest präglats av ett sorgligt besked jag fick igår. En kompis fick vid rutin-UL reda på att barnet är gravt missbildat och inte kan överleva utanför magen. De kommer därför att behöva avbryta graviditeten. Jag kan inte ens tänka mig hur fruktansvärt det måste kännas för dem. Livet är inte alltid rättvist, varken på det ena eller det andra sättet.
Grattis till först sprutan!
SvaraRadera