En början och samtidigt en fortsättning

Ja, jag tror att jag börjar nu. Att blogga alltså. Det som fortsätter, det är vår väntan och längtan efter barn.

För ganska precis 3 år sedan slängdes p-pillerna åt skogen. Jag kommer ihåg hur nervös jag var den första månaden. Mådde illa bara av tanken på att det kanske skulle blivit något när mensen var ett par dagar sen. Det kanske låter konstigt men på något sätt trodde jag nog att det ändå skulle ta ett tag. Jag var inte beredd på att det skulle tagit sig på första försöket. Testet som togs med skakig hand visade ett negativt resultat och på den vägen har det fortsatt. Tyvärr.

Den första hösten och vintern försökte jag trösta mig med att jag med största sannolikhet skulle vara gravid nästa sommar. 90% lyckas ju ändå inom ett år hade jag läst. Sommaren gick och inget hände. I augusti -09 ringde vi KK. Under nästan ett år lämnades prover, undersökningar gjordes och vi testade med enklare hormonstimuleringar. Av den första läkaren fick vi besked om att allt såg normalt ut. När han sen gick i pension kom en annan in i bilden och nu kom det fram att både mitt TSH och FSH varit lite halvdåligt. Med levaxin har TSH (sköldkörtelhormonet) kunnat rättas till, men mitt höga FSH går det inte att göra något åt. Det kan indikera att jag är på väg in i tidigt klimakterium, men framförallt att äggstockarna är tröga och att det kan vara svårt att få fram ägg vid ivf. Vi fick ändå remiss beviljad till ett gratis ivf-försök som vi gjorde våren 2011. Vi kom så långt som till återföring av ett embryo, men sen tog det stopp. Eftersom vi inte fick något till frysen och vårt landsting hör till de snålaste i landet ger vi oss därför nu in i de dyra försökens land.

Planen är att påbörja IVF nr 2 nästa vecka. Vi ändrar från lång till kort metod och jag ser fram emot att få börja direkt med sprutorna istället för det evinnerliga sprayandet. Blir det denna gång vi lyckas tro?

Och namnet "Bortom längtan"? Ja, det är var jag hoppas att vi är om några år när vi sitter med ett par guldklimpar i våra armar. För drömmen om 2-3 barn, den låter jag leva lite till.