Sådär. Då är hela släkten informerad! :) Pappa (mina föräldrar är skilda och pappa har inte fått veta tidigare pga att jag vet att han har svårt att hålla tyst) var den första som fick veta. Efter lite kallprat sa jag att jag hade något att berätta och frågade om han satt ner. Ja... sa han. Du ska bli morfar i sommar! -tyyyyyyst- Haha, stackarn fick inte ur sig ett ord utan lämnade över telefonen till sin sambo. Efter att jag pratat lite kort med sambon hade han hunnit återhämta sig tillräckligt för att kunna prata lite mer. :)
Kusinen som misstänkt och anat något sen i julas blev hur glad som helst. Men jag tror att han blev lite förvånad ändå. :)
Det känns både stort och läskigt att ha berättat för så många. Nu är det inte längre vår hemlighet. Jag är nojig över att något ska gå på tok, men samtidigt så funkar det ju inte att tänka så. Det finns inget som tyder på att något skulle vara fel och när jag läser om hur man mår i olika graviditetsveckor hittar jag mycket som stämmer in och det lugnar mig.
Något annat som också är stort är att jag igår kväll faktiskt kunde se att det är en liten bebismage på gång. Det syns absolut inte mycket utan jag är väl egentligen bara svullen över livmodern, men om jag tittar från en viss vinkel ser det inte ut som vanligt. :) Den riktiga magen får jag väl vänta på en månad till eller så.
I eftermiddag är det äntligen dags för inskrivningen. Ytterligare en milstolpe. Idag v 14 (13+1).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar