Jag var på tjejmiddag i helgen. Ett gäng som jag inte känner så jätteväl än men vi har träffats ett par gånger det senaste året. När jag kommer dit visar det sig att två av dom andra är gravida så då kände jag att det var lika bra att berätta att jag också är gravid. Det kändes jätteskumt att sedan sitta och diskutera en massa graviditetsrelaterade saker och faktiskt känna sig delaktig! Men väldigt härligt såklart. :)
Jag har tidigare tänkt att vi inte ska berätta för så många om ivf:andet, men ändå kommer jag på mig själv med att sitta och berätta. Det har varit en så stor del av vårt liv det senaste året och är ju (självklart) så starkt förknippat med graviditeten. På något sätt vill jag få berätta att det inte varit så självklart. Att det har varit en lång resa för oss. Jag tror inte att vi kommer att vara helt öppna för allt och alla, men vissa delar av umgängeskretsen kommer att få veta.
I övrigt rullar det på... Jag tror att det värsta illamåendet har börjat släppa även om jag hängde över toastolen senast imorse. Det har bara hänt ett par gånger och senaste gången var förra måndagen om jag inte kommer ihåg helt fel. Jag tror att kombinationen av för lite sömn och hunger är det som orsakar det.
På onsdag fyller min farfar år och då ska han få höra nyheten om att han ska få ett barnbarnsbarn. Jag hoppas att det gör honom lite piggare och gladare. Mannens mormor (som tjatat om barnbarnsbarn sedan typ 2005) ska också få veta då tänkte vi. Lilla söta stålmormor är över 90 år och späd och skör som en fågelunge, men jag hoppas att hon också finner en anledning att hänga kvar ett tag till.
Vecka 14 på onsdag och inskrivning på torsdag. Spännande!
Och ni, när kommer magen egentligen?! Jag är ju fortfarande platt som en pannkaka. Jag börjar bli otålig! ;)
Åh, härligt att få prata med andra :-)
SvaraRaderaJag var på inskrivning idag. Jag mår också som sämst när jag är trött OCH hungrig. Var och en för sig får en ju också att må illa. Tröttheten är värst att bota. Äta är ju enkelt. Lite svårare att sova på jobbet ;-)
Har dock inte behövt spy en enda gång. Stackars dig som gör det ibland! Jag hatar verkligen att spy :-/
Undrar också när magen ska komma!! Vecka 14 borde den ju synas tycker jag. Lite lite i alla fall!? Längtar också tills det syns lite :-)
Med mitt första barn syntes ingenting alls i 6:e månaden.
SvaraRaderaJag var helt platt, hade ökat 1 kg i vikt MEN man kunde se på utsidan att min son sparkade. Lite läskigt faktiskt. Mina klasskamrater sa att det såg ut som något taget ur filmen alien:)
Väntar nu mitt 5:e barn och i vecka 13-14 syntes inte ett dyft. Jag kände henne men man såg ingenting alls.
Ni får ge er till tåls tjejer!
Nä, jag vet att det kan ta lång tid och är väl egentligen inställd på åtminstone kring v 20 men jag är ändå otålig ;)
RaderaVisst är det skönt att få "komma ut" om IVF-andet också. Tycker en stor börda har försvunnit nu när de flesta vet och man inte behöver hålla på och hymla.
SvaraRaderaJag lyckades dölja magen(för de flesta utomstående) iaf fram till RUL, så den har inte varit så stor förrän nu eg.
KRAM
Vad kul att börja berätta. Vi pratar också gärna om att det är just ett IVF-barn. Inte bara för att man vill berätta om att vi haft det tufft utan även för att man vet att det finns andra som sitter och mår dåligt i hemlighet.
SvaraRaderaDet verkar vara olika det där. Min mage har tills berott på att tarmarna sväller, först nu kan jag se att livmodern sticker upp om jag lägger mig ner. För många kommer den riktiga magen runt 18-22 :)
Förstår att du är otålig. Jag skulle jättegärna ha superstor mage redan nu <3
Kram!!