v 10 (9+1) och en förvirrad barnmorska

Åh, det känns så härligt att tiden går och att vi nu är inne i en tvåsiffrig vecka. Om en vecka har 25(!) % av graviditeten passerat. Jag räknar ner till den 25 januari och hoppas av hela mitt hjärta att jag inte ska börja blöda innan dess. Den dagen har de första 12 veckorna passerat och vi går in i vecka 13. En stor milstolpe att få passera.

Jag vet att allt kan hända trots att man sett hjärtat slå, och jag har den sista tiden läst många berättelser om folk som råkat ut för missfall trots lyckade tidiga vul. Samtidigt känner jag att jag inte kan gå och oroa mig för det nu. För just nu vet jag ju inget annat än att allt är bra. Jag vill kunna njuta av det här och jag tror att jag har hittat en bra väg och ett bra tänk. Går det åt skogen kommer jag att bli lika ledsen oavsett om jag njutit på vägen dit eller oroat sönder mig. Jag väljer att njuta.

Den senaste veckan har symptomen kommit smygande tillbaka och jag har mått rätt illa av och till. Ingen spya än, även om jag var tvungen att springa in på toan för någon dag sedan och hulka lite. Jag försöker att äta regelbundet och illamåendet blir bättre just efter att jag ätit. Den där tröttheten alla snackar om vet jag inte om jag riktigt om jag drabbats av. Inte så mycket mer än vanligt i alla fall. Annars mår jag mest som vanligt. Lite mer andfådd bara, och så har jag nog lite lägre blodtryck för varje gång jag reser mig från liggande blir det alldeles svart för ögonen.

Igår var vi till barnmorskan för första gången för ett infosamtal. Det kändes dock mer som att det var jag som fick informera henne. Hon hade ingen koll på hur man räknade vid ivf-graviditeter, knappt någon koll på det blodprov som skulle tas och var allmänt förvirrad... Vi kommer att gå till henne vid nästa besök också (inskrivningssamtalet) men om jag känner att hon är lika rörig då funderar jag på att be att få byta barnmorska. Jag är en person som gillar mer rak kommunikation och säkra svar. För visst kan man tycka att en barnmorska som jobbat i säkert 30 år borde ha koll på vad som ska sägas vid det första hälsosamtalet? ;)

Hursomhelst så känns det väldigt stort att ha varit där, på MVC. Nästan som att det är lite förbjudet. Och boken vi fick med oss hem, Att vänta barn, kan det verkligen gälla oss? Overklighetskänsla.