Ojoj, nu rusar tiden verkligen fram! Redan v 16, hur gick det till?! Om knappt en månad är det dags för ultraljud. Om drygt en månad har halva graviditeten passerat.
Varje morgon och kväll (och alla gånger jag går på toaletten under dagen) drar jag upp tröjan, tittar på magen och smeker lite försiktigt över den lilla rundning som finns. Tänk att vårt lilla barn finns där inne. Det är så ofattbart och jag är så glad och tacksam över att få uppleva det här.
Samtidigt som jag är glad finns också oron där. Jag har svårt att slappna av och njuta och det stör mig. Vi har kommit så långt på resan och är ju mitt i det som vi längtat efter så länge. Varför ska det då vara så svårt att bara vara glad och tro på att allt kommer att gå bra?
Ååå, om du bara skulle veta hur jag känner igen det där med oron! Som tur är blir det lite bättre med tiden men (och ibland dimper oron ner i knät igen med full kraft). Nu börjar jag ist oroa mig för förlossning och om jag kommer kunna bli en tillräckligt bra förälder osv... Drygt att vara the worrying kind ;)
SvaraRaderaHärligt med v 16, snart halvvägs :)
Kram!
Ja, visst känns det lite overkligt fortfarande?
SvaraRaderaMan kan ju tycka att man i vecka 15 (eller som du 16) borde kunna slappna av lite och inte oroa sig, men det är ju inte så himla lätt!
Jag ber fortfarande om en presentkartong om jag köper bebiskläder...hur sjukt är inte det?!? Som om man inte fick köpa kläder till sin egen lilla blivande bebis ;-)
Visst är det härligt att det äntligen börjar synas lite :-D
Kram