Eller snarare dagen U som i ultraljudsdagen. I eftermiddag ska vi får se vår lilla skrutt på riktigt för första gången. Förra ultraljudet var i v 9 och då såg vi mest bara en antydan till huvud, armar och ben och såklart ett jättefint hjärta som pickade.
Jag är inte speciellt orolig över att pyret inte ska leva där inne för i helgen har jag känt av den varje dag. Inte riktiga sparkar eller så, men däremot har den legat som en liten bula långt nere i livmodern lite av och till. Hela familjen har kunnat känna och efter att mamma bekräftat att det är så där det känns så vågar jag tro fullt ut på att det faktiskt är den lilla bebisen jag känner. Igår kväll när vi skulle sova kunde till och med mannen känna små pickande rörelser utanpå magen. Som att ett finger petade på magen, fast inifrån. Dessutom kunde jag känna tydlig hur lillen flyttade sig där inne. <3
Jag köpte förresten mammabyxor i helgen också. Jag säger bara en sak: vilken befrielse! :)
Återkommer med ultraljudsrapport ikväll! (Det är nu jag låtsas att jag inte är sjuuuukt nervös, att inte en massa hemska tankar snurrat i mitt huvud den senaste veckan, att inte mina nerver ligger utanpå kroppen och att tiden inte alls kommer att gå fruktansvärt långsamt idag fram tills att vi vet att allt är bra med bebisen... Det bara måste vara bra där inne. Så är det bara.)
Det är klart att det kommer att gå bra! Hoppas ni får se mer av lilla krabaten än vi fick. Ansiktet gömdes långt in och gick inte att ses. Så det blir återbesök om en vecka. Hoppas på mindre busig bebis då. Vill ha fint foto också ju! ;-)
SvaraRadera