Jag har hunnit landa lite och allt känns inte längre lika jobbigt. Blödningen kom igång på fredagen och det har faktiskt gått riktigt bra. Det gjorde inte alls lika ont som förra gången, och den enda skillnaden mot en vanlig mens är att jag har blött fler dagar, nästan tio.
Nästa vecka har jag telefontid med läkaren, och jag hoppas få klartecken att kunna göra ett försök på nästa mens om den dyker upp i tid. Vi ska till fjällen i början av april, så mensen får inte komma för sent för då krockar äggplock och återföring med resan.
Sen är det ju det där med beräknad födsel om man blir gravid i april - slutet av december... Jag vet att man inte kan önska och planera alltför mycket när man är inne i barnlöshetssvängen, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite dumt att göra en behandling så att BF i så fall blir precis vid jul. Hm, tål att tänkas på. Samtidigt så vet jag ju att det inte finns några garantier för att en behandling lyckas just nu, och vi vill ju komma igång så det kanske är lika bra att köra på? Jag är bara rädd att BF i så fall kommer att bli ett konstigt och onödigt stressmoment. Men egentligen, blir jag gravid kommer jag ju att bli superlycklig för det så det spelar nog ingen roll. Är jag fånig som ens tänker på det här?
Absolut inte fånig man tänker så himla mycket!! Men kör på om ni orkar, BF är så oerhört oviktigt om det är ett syskon ni längtar efter, det spelar ju ingen roll!!!
SvaraRaderaHoppas det inte krockar och måste bli stressigt för er!
Kramar
Nej, så tänker vi med. Önskar att man var sån som kunde planera in barnen så att de får perfekta födelsedagar. Nu får det blir när det blir.
SvaraRaderaKramar!!