Nedräkning

Nu börjar nedräkningen igen. Det är många saker som ska klaffa innan jag ens har en chans att bli gravid och det känns lite smått overkligt att vi är igång igen. Steg ett är avklarat i alla fall för mensen dök upp precis den dag jag hade trott. Om att går enligt plan kommer vi att få en blastocyst återförd om knappt 3 veckor. Men först: fin slemhinna, ägglossning på rätt dag, överlevande och fin blastocyst osv osv. Inte helt okomplicerat alltså... Vi har inte gjort något FET någon gång, och jag har väl lite svårt att kunna tro på att det kan fungera, men jag hoppas så klart att jag har fel!

För skojs skull kollade jag med ägglossningstest förra månaden och fick utslag. Däremot är jag ganska säker på att jag inte hade ägglossning månaden innan, så vi får väl se hur kroppen tänker sig att göra den här månaden... Jag tar inga hormoner för att framkalla ägglossning, men däremot kommer jag att ta extra progesteron och äta trombyl om vi kommer så långt som till återföring.

Huu! Det här känns så spännande, läskigt, nervöst och pirrigt! Att resultatet i bästa fall blir ett syskon känns så väldigt svårt att greppa, och jag är helt inställd på att det kommer att behövas flera behandlingar för att nå i mål. Hela den här syskongrejen känns faktiskt rätt så läskig. Det är en massa tankar som snurrar i mitt huvud, säkert såna tankar som alla som funderar på syskon tänker.

Jaja, ett steg i taget. Om lite drygt en vecka är det dags för vul.