Jag verkar helt ha fallit tillbaka i det beteende jag hade under det första året vi försökte bli gravida. Jag letar symptom, känner efter och hoppas, men egentligen VEEEET jag ju att jag inte är gravid. Vi har inte gjort någon behandling och har dessutom inte ens prickat in någon ägglossning, men ändå kan jag inte stoppa tankarna. Jag tror på något sätt att det hör ihop med missfallen senast. Att känna symptomen då och se det där positiva testen har gjort att något i kroppen har triggats igång. Längtan kallas det nog visst.
Det har till och med gått så långt att jag tog ett test igår bara för att få utesluta något (lite drygt en vecka efter äl, det visar ju inte ens något då!) och testet var ett så solklart minus det bara kan bli (såklart!). Så nu ska jag ta mina pms-ömma bröst, pms-hunger och alla andra "symptom" och dra något gammalt över mig. Vi hörs en dag när saker och ting känns lite lättare.
Usch, längtan slog mot mig också mer än jag trodde den skulle. Snart är ni igång igen vännen! Kramar!!
SvaraRadera