Sega dagar

Med risk för att vara gnällig - men fyyyy så lååååååångsamt tiden gååååår!!! Vi är så nyfikna på vem som ligger där inne nu! Mannens teori är att bebisen inte vill få konkurrens från OS om uppmärksamheten och därför kommer att komma efter helgen. Vi får väl se. :)

Vid varje liten förvärk kommer hoppet om att det är just DEN värken som är den första riktiga värken. Att det ska komma en till ganska snart. Men det gör det ju inte. Bara enstaka förvärkar och en massa vanliga sammandragningar.

Det känns så dumt att bli så här gnällig. Vi har ju bara max någon vecka kvar innan bebisen är hos oss. Så här nära har vi inte varit förut. Jag vet det, men ändå... Ju fler dagar som går, desto mer tid till att fundera och fundera. Och hitta saker att oroa sig för. Jag är så trött på kvällarna men har svårt att somna för att jag ligger och tänker på allt. Det är precis som när man var liten och längtade till julafton, med den stora skillnaden att vi inte vet vilken dag det är vi längtar till.

På måndag har vi en första kontroll på spec-mvc och då får vi se om det verkar vara något på gång snart eller inte. Jag hoppas så klart att bebisen ska vara här innan dess, men realisten i mig säger att vi kommer att behöva åka på den där himla kontrollen... Jag känner mig orolig över att behöva gå för mycket över tiden och att behöva bli igångsatt. Jag vet inte hur mycket man får gå över tiden i vårt landsting när det är en ivf-graviditet. Några kompisar (inte ivf) fick gå över 15-16 dagar innan de sattes igång.

Nä, kanske dags att knäskura golvet, gå en långpromenad, äta stark mat, pippa, äta ananas, dricka hallonbladste, massera bröstvårtorna och de tusen andra sakerna som det tipsas om för att få igång det?

(Okej då, allt är inte pest och pina. Det är mysigt att ligga och läsa i flera timmar i lugn och ro medan bebisen bökar där inne. Att fortfarande ha den bästa presenten i världen kvar att få. Att ha mannens hand på magen när vi somnar. Att få tårar i ögonen när jag tänker på och drömmer om den första stunden vi får se och hålla vårt barn.)