Händelserik vecka

Den här veckan har verkligen inte blivit som jag tänkte mig innan. Jag hade tänkt uppdatera tidigare men jag har varit, och är fortfarande, helt utslagen.

Dottern var förkyld i slutet av förra veckan och i helgen började jag också känna lite förkylningsaningar. Bra tyckte jag eftersom vi är mitt i en behandling, och det borde betyda att immunförsvaret är lite dåligt. Innan jag blev gravid med dottern var jag också superförkyld.

I måndags hade vi äggplock där vi fick ut rekordmånga mogna ägg. 11 ägg från 11 blåsor och alla var mogna! Samma dag bröt förkylningen ut på allvar. I tisdags ringde kliniken och meddelade att 9 st hade blivit befruktade. Den här gången hälften med mikroinjektion och andra halvan med vanlig ivf. Spermaprovet efter swim-up var också rekordbra, och på läkaren lät det nästan som ett av de bättre de någonsin sett på kliniken(?!). Ett superbra resultat som slår alla andra försök med råge alltså!

Jag stannade hemma på tisdagen, och på onsdagen kändes det hela mycket bättre trodde jag, så jag åkte till jobbet. Väl där insåg jag att jag nog ändå inte mådde så bra och efter en timme åkte jag hem för att vila igen. Sen på eftermiddagen bröt det lös. Galen värk i ena örat som bara blev värre och värre. Jag som brukar försöka undvika alvedon så mycket som möjligt (och helst i samband med ivf) var tvungen att ta maxdos alvedon för att inte gå under. Jag insåg ganska snabbt att det var öroninflammation jag råkat ut för men kunde ju inte gärna åka in för det mitt i natten. Jag sov i tvåtimmars-intervaller och vaknade vid 2 av att andra örat också börjat värka. När jag vaknade vid 4 igen sprack ena trumhinnan och värken i andra örat ökade sakta men säkert.

Efter några samtal med ivf-kliniken och ett besök på vårdcentralen har jag nu fått penicillin utskrivet, och faktiskt så började öronvärken ge med sig efter några omgångar av medicinen. Jag har däremot fortfarande nedsatt hörsel och en burkkänsla i huvudet. Tyvärr har jag nu börjat få känningar mot bihålorna och är verkligen inte kry. Jag hoppas att det vänder snart!

Idag var vi i alla fall tillbaka till kliniken för embryoåterföring. Där fick vi det fantastiska beskedet att av våra 9 befruktade ägg skulle vi få tillbaka en toppenblastocyst (så fin att man blir gråtfärdig sa läkaren), och dessutom FYRA blastocyster till frysen. Det innebär att vi nu har totalt 8 st blastocyster nedfrysta. De skulle dessutom odla vidare ytterligare några embryon så det skulle kunna bli någon fler till frysen. Kliniken har äntligen börjat med en skärm inne i operationssalen så den här gången fick vi se vår blastocyst. Tyvärr hade vi ingen telefon med oss in i salen så vi kunde inte ta någon bild men till och med jag såg ju att den såg perfekt ut. ;)

Jag inser ju att det här är ett fantastiskt behandlingsresultat, och jag hoppas verkligen att det går hela vägen den här gången. Igår innan jag somnade låg jag och tänkte på återföringen och jag fick verkligen en känsla av att det var vår bebis vi skulle hämta hem idag, inget embryo, utan en liten bebis. Jag hoppas att de här positiva känslorna stannar kvar, och jag gissar att jag inom 5-6 dagar vet åt vilket håll det går eftersom jag brukar känna av graviditetssymptom så tidigt.

Nu önskar jag er alla en härlig Alla Hjärtans Dag! :)

Välkommen hem till oss lilla du!