Ruvardag 7 - hungrig!

I måndags hände precis samma sak som i november. På embryots 7:e dag högg och stack det till i livmodern och dagen efter blev progesteronresterna rosa. Då hoppades jag att det var en nidblödning (vilket det ju faktiskt kan ha varit eftersom jag testade positivt sen), och jag kan inte låta bli att hålla tummarna för samma sak den här gången. Förra gången fortsatte det att vara rosa/brunt ända fram till mensen kom, men jag tycker att det är mindre den här gången. Än så länge i alla fall. Och så har jag blivit så sjukt hungrig! Det spelar ingen roll hur mycket jag äter så är jag hungrig hela tiden. Jag har ett konstant sug efter mat. Och så har hyn i ansiktet blivit sämre än nånsin. Mensvärken kommer och går. Förstår ni hur mycket jag hoppas den här gången? Det som talar emot är ju det här med brösten. Jag hade ju lovat mig själv att jag inte skulle haka upp mig på det, men jag kan inte låta bli. För i dom känner jag absolut ingenting.

Det är ju för härligt att ruva! ;)

Lugna gatan

Jag fattar inte vad som flugit i mig, men jag känner mig så himla lugn. Det är först idag jag börjat räkna ruvardagar (nr 5 idag!) och jag inser att det här kring de här dagarna som embryot borde fästa där inne.

I november var jag ett nervvrak under hela ruvningen och hade en stressklump i magen. Den här gången rusar tiden fram och jag glömmer för det mesta till och med bort att jag ruvar!

Jag tar lutinus 3 ggr/dag men har ännu inte fått några ömma bröst eller liknande av dom. Det enda jag känner är molande mensvärk och lite pirr i brösten av och till. Det är så konstigt, för efter graviditeten har jag inte haft ömma bröst en enda gång. Tidigare hade jag alltid ömma bröst i samband med mensen någon dag i alla fall. Jag fick ju inga ömma eller svullna bröst i samband med plusset i december, så jag ska försöka att inte haka upp mig så mycket på det den här gången (troligen lättare sagt än gjort...).

Nu börjar de spännande dagarna där eventuella symtom borde dyka upp, så jag antar att de lugna dagarna kanske snart är över? Tur att det är fullt upp på jobbet efter några lediga inskolningsveckor, och att det efter jobbet är fullt upp med lek och bus!

Dubbelruvar!

Vi som absolut INTE skulle återföra 2 embryon hade vi bestämt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, och idag fick jag ett fint 4-celligt och ett halvbra 2-celligt embryo insatt. Det kändes så himla dumt att kasta bort ett embryo så då fick det också hoppa in i livmodern. Tyvärr fick de tina alla 3 embryon, så nu är vårt fryslager helt tömt. Men jag hade redan ställt in mig på att alla tre skulle gå åt idag så det känns faktiskt inte som hela världen.

Det blev att jag åkte själv till återföringen eftersom vi precis håller på att skola in dottern på förskolan. Det var jättelugnt på kliniken (tror att jag var ensam om återföring idag till och med) så jag slapp vänta på min tur, och sånt gillas ju alltid! Trodde att det skulle kännas konstigt att vara där utan min man, men man börjar ju bli lite rutinerad så det gick bara finfint. Nu hoppas jag att jag inte behöver åka dit någon fler gång!

Jag stannade förresten till på samma fik som vi fikade på efter återföringen när dottern blev till, och jag åt en sån där grodbakelse även idag. Vad gör man inte för att öka chanserna? ;)

Nu väntar ett par nerviga veckor i väntan på resultatet. Jag har väl inga jätteförhoppningar, även om ett litet pirr har väckts inom mig. :)

På gång igen

Ja, allt har hittills flutit på bra, och nu är det "bara" ett fint embryo som fattas. På onsdag eftermiddag är det tänkt att lillebror/lillasyster flyttar in i min mage.