Sista dagen

Idag gör jag min sista arbetsdag på över ett år. Veckan har jag tillbringat med att arbeta undan saker och bocka av grejer på alla tusen listor jag haft, avsluta pågående ärenden, städa och rensa kontoret och njuta av det faktum att jag inte behöver bekymra mig över något på jobbet på över ett år. Inte helt fel. ;)

Nu är det lite drygt fem veckor kvar till BF och allt känns så otroligt overkligt. Tänk att vår lilla parvel snart bor med oss på riktigt, på utsidan av magen. Jag är så sjukt nyfiken på hur han/hon ser ut, vad det är för liten person som ligger där inne, och om det är en pojke (vilket jag och minst 95% av alla jag träffat på tror...) eller en flicka.

Den närmaste veckan väntar vila och småpyssel hemma och mannen har inte semester förrän om 3 veckor. Planen för nästa vecka är att börja fylla upp frysen med matlådor och fikabröd och att tvätta och göra i ordning alla små kläder. Jag körde en maskin med bebiskläder förra veckan och känslan av att hänga upp sockarna var ofattbar. Jag minns hur jag för något år sen stod i tvättstugan och grät av förtvivlan samtidigt som jag hängde kläder. Jag längtade så ofantligt efter att få hänga upp just bebissockar. Det har hängt med som en målbild under allt kämpande så det var väldigt härligt att faktiskt få göra det på riktigt nu. Till veckan ska vi också hämta ut vagnen och babyskyddet som kommit nu.

Mellan allt hemmastök har jag mest tänkt att vila, läsa, klappa magen och käka jordgubbar. Oh, du ljuva sommartid! :)

Värmebölja och en bild på kalaskulan

Ojoj, nu börjar det verkligen kännas att det är slutspurten på gång. Magen är så högt uppe att jag måste sitta superrak i ryggen för att kunna andas normalt och inte domna av på huden under brösten. Magen är verkligen som en boll och det är egentligen bara från sidan och framifrån den syns. Mannen tog en bild bakifrån igår och från det hållet syntes inte något alls, lustigt! :) Jag blir andfådd för minsta lilla (och ibland inte ens för minsta lilla. Bara att sitta rakt upp och ner på en stol kan göra mig andfådd). Promenader går numera i långsam takt för annars gör det ont i bäckenet och sammandragningarna kommer.

De senaste dagarna har jag dessutom börjat ha en värmebölja inombords. Det har inte varit särskilt varmt ute, men temperaturen i mig har däremot varit högre... Tyvärr har vi fått mygginvasion inomhus så fort något fönster varit öppet, så att lämna det öppet på natten har inte varit ett alternativ, men jag tror att det börjar vara värt det snart. Synd att min man inte är lika varm som jag och inte väljer myggbett före överhettning ;)

7 arbetsdagar kvar nu och mindre än 50 dagar kvar till förlossningen! Jag känner mig lite småstressad över att vi knappt har något fixat här hemma inför bebisens ankomst, men efter en runda på stan idag så känns det bättre. Vi har några ombyten av de minsta storlekarna, några filtar och ett skötbord på plats nu. Kvar att fixa är sängplats (vi ska låna en vagga) och sängkläder och så alla småpryttlar som kan behövas. Amningsgrejer är också något som står på att fixa-listan. Vagnen och babyskyddet är ju också beställda men jag måste ringa och kolla när de kommer. Vi har en lista med saker som jag har tänkt att beta av så snart jag gått hem på ledighet. :)

Jag passar på att slänga in en nyfotad bild på magen också. Den senaste bilden jag la in var väl från v 17 eller så ;)

v 34 (33+1)

v 33 (32+2) och 2 kilo kärlek

Igår var vi på tillväxtultraljudet och allt såg fint ut med lilla parveln. Den väger lite drygt 2 kg nu och låg så väldigt gulligt ihopkrupen där inne och putade med rumpan. Helt galet att lillbebisen nu väger över 2 kg! Det börjar närma sig...

Andra sätt det märks att det faktiskt närmar sig på är de fläckar jag får på alla tröjor för att magen är i vägen, toabesöken på natten och svårigheterna att vända sig i sängen, kroppsvärmen (varför ska man bli så otroligt varm?!), andfåddheten, stelheten och sist men inte minst sparkarna som numera når ända upp till revbenen. Det går också att känna små fötter och knän genom huden. Helt underbart!

I natt drömde jag för första gången om förlossningen också. Jag födde aldrig något barn i drömmen, men vi var inne på förlossningen och andades genom värkarna tillsammans och barnmorskan visade hur lustgasen fungerade. Stämningen i drömmen var på nåt sätt väldigt allvarlig, inte så att det var någon fara för bebisen, utan mer som att "det är nu det gäller, det nu vårt barn ska komma, det är på riktigt". Åh, jag längtar så mycket till slutet av sommaren!

Jag har ledigt torsdag och fredag denna vecka och sedan är det bara två veckor kvar att jobba innan min semester. Det känns helmysko att jag den här gången inte bara går hem på vanlig semester, utan att jag faktiskt ska vara borta från jobbet i över ett år. Det här kommer att bli en härlig sommar. :)