Det är exakt en vecka kvar till det beräknade datumet och jag känner mig långt ifrån redo. Förra gången gick jag och letade tecken två veckor före BF, men nu räknar jag kallt med att gå över tiden. Det är till och med så att jag inte ens vill att det ska dra igång än. Jag är inte redo. Jag är mycket mindre redo denna gång.
Är det för att jag vet vad det innebär att få en bebis och hur låst jag var till en början? Jag tror det, för på något sätt lever jag helt i förnekelse. Att det ska flytta in en helt ny person i vår familj känns ännu mer konstigt denna gång. Jag försöker verkligen njuta av att kunna sticka iväg själv och göra grejer nu och att pyssla med dottern i lugn och ro. Hon har gått igenom en fantastisk utvecklingsfas de senaste månaderna och kan numera leka och pyssla på helt själv under långa stunder, och dessutom har hon börjat sova hela nätter i sitt rum utan att vakna någon gång på natten. Tajmingen kunde inte varit bättre!
Vi har fortfarande inte förberett särskilt mycket här hemma, men bebiskläderna är i alla fall tvättade nu och batteriet till kameran är laddat. I veckan har vi tänkt att montera ihop sängen och plocka fram skötbordet. Jag har köpt både blöjor, bindor och salva för såriga bröstvårtor, så egentligen har vi väl det mest nödvändiga på plats nu.
Det är nu jag borde skriva att jag är pirrig och förväntansfull inför det som ska komma, men den här gången är jag faktiskt mest bara rädd. Rädd att bebisen inte är frisk, att något hemskt ska hända, att jag inte kommer orka med två barn, att allt bra vi har nu kommer att försvinna, osv osv... Jag hoppas att bebisen dröjer lite till med att vilja komma ut, och att jag till dess kommer känna mig mer redo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar