Jaja, slut på klagosången. Bebisen sparkar på ordentligt där inne varje dag och det är väldigt mysigt, och livmodern når nu till naveln ungefär. Förra gången låg moderkakan långt ner, men i framvägg, och den här gången i bakvägg. Jag tyckte att jag kände mycket då, men den här gången är det ännu mer. Galet! Med dottern fick jag också en rejäl hormonrand, men än så länge har ingen dykt upp, och det förstärker min teori om att det är en liten lillebror där inne. :)
Om ivf, längtan, hopp och förtvivlan. Om glädje, tårar och hormoner. Om lyckan att få ett barn och längtan efter ett syskon. Om syskonförsök och upprepade tidiga missfall.
söndag 5 juli 2015
Magexplosion
Om magen fortsätter att växa i den här takten kommer den snart att sprängas. På riktigt. I morgon har jag gått 23 hela veckor och jag ser redan ut som jag gjorde i v 29 förra gången. Det känns faktiskt rätt så jobbigt att det är så länge kvar innan bebisen kommer och mentalt är jag redan i vecka 30. Dessutom är jag rätt så svullen över magsäcken som gör att magen trycker på så himla mycket upp mot brösten, som också de i sin tur håller på att explodera (vilket inte stör mig lika mycket då jag normalt sett har lite byst :)).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur går det med magen? Är du gigantisk?:-) Här växer den också förvånande snabbt! Kram
SvaraRaderaNja, det beror på vem man frågar ;) Nädå, jag har förlikat mig med att magen är stor och det känns helt okej :) Kram
Radera