På riktigt känns det som att jag börjar bli en ny människa och det är så skönt! Illamåendet har lättat de senaste dagarna och orken har börjat återvända. Igår orkade jag till och med laga mat OCH handla efter jobbet. Jag vet inte när det senast hände. :)
I måndags gick jag in i vecka 15 och graviditeten verkar följa ungefär samma mönster som den förra. Jag mår fortfarande lite småilla ibland, men inte alls på samma sätt som bara för nån vecka sen. Samtidigt så kan jag inte låta bli att också bli lite orolig när symptomen minskar, även om den logiska delen av mig vet att det är fullt normalt för dom här veckorna. Magen har i alla fall börjat växa lite, framför allt på kvällarna, och det blir spännande att se hur länge det dröjer innan någon på jobbet märker nåt. Jag har berättat för chefen och två kollegor, men än så länge verkar inte ryktet ha spridit sig. Jag har tänkt att vänta med att säga nåt till de andra den här gången och helt enkelt se hur lång tid det dröjer innan någon ser nåt.
Sen en annan sak, och det här låter helt galet tidigt, men jag tror faktiskt att jag har känt av lite rörelser nån gång i bland den senaste veckan också. Lite som en muskelryckning långt ner i magen ibland. Vi har fått tid för rutinultraljudet i början av juni, och jag ser fram emot det så mycket. Den här gången är jag så mycket mer orolig över att något är fel på bebisen, eller så har jag bara glömt bort hur orolig jag var förra gången...
Vi berättade i alla fall för dottern för ett par dagar sen. Det var roligt! :) Vi frågade henne om hon visste varför mammas mage har blivit stor. Jadå, bebis i magen sa hon! Sen frågade hon om hon fick hålla bebisen. :) Hon hade många funderingar där under ett par dagar, och ville varje morgon titta på magen och undrade om bebisen hade kommit ut än. När jag skulle duscha var hon orolig att bebisen skulle ramla ut genom snippan, haha. De senaste dagarna har hon i alla fall inte sagt så mycket om bebisen och det är nog kanske lika bra. Väntan blir ju så lång för henne. Jag hade nog velat vänta lite längre med att berätta för henne, men i och med att det är ganska många i vår närhet som vet om det nu ville vi inte riskera att hon skulle få höra det från någon annan först. Hon är i alla fall mycket stolt över att hon ska bli storasyster. Min lilla älskling <3
