tisdag 25 mars 2014

En kropp i obalans?

Min kropp känns helt upp och ner. Innan den senaste mensen småblödde jag i nästan två veckor, alltså ända från ägglossning till mens. Och sen när mensen väl kom höll den på i många fler dagar än vanligt. Dessutom har jag fortfarande rätt dålig hy, vilket jag aldrig brukar ha annars, och mensvärk lite av och till och så kort stubin på det. Något är inte som det ska i kroppen och jag hoppas, hoppas! verkligen att kroppen återgår till sitt normala tillstånd snart. Blä för hormoner!

måndag 17 mars 2014

Om en månad!

Om en månad, då är vi igång igen! Mensen var så vänlig att komma någon dag senare än jag trodde så nu borde det inte (peppar, peppar!) vara någon risk att äggplocket krockar med påsken när kliniken är stängd ett par dagar. Mensen får gärna komma lite sent nästa månad också för säkerhets skull. (den kan diffa på allt mellan 26-30 dagar så säker är man ju aldrig...) Jag ska försöka att inte stressa upp mig kring datumen, för det är ju ändå inget jag kan göra åt det... Ett ultraljud är i alla fall inbokat till om tre veckor, och förra veckan fick vi iväg virusproverna. Check, check!

Det känns himla skönt att inte ha börjat med sprutorna redan den här månaden i alla fall. Jag tror att jag måste ladda upp lite mentalt först. Under veckorna som kommer ska jag försöka vara lite extra snäll med min kropp och träna, äta lite bättre och sluta med kaffet igen. Och försöka komma ihåg att äta lite extra vitaminer. Jag som inte brukar dricka särskilt mycket kaffe i vanliga fall har blivit en riktig kaffetunna efter det senaste missfallet. Kan man tröstdricka kaffe? Det är nog det jag gjort i så fall. Jaja, det borde inte bli en så stor uppoffring att sluta i alla fall. Kaffet på jobbet är äckligt så det dricker jag ändå aldrig, så det gäller bara att sätta en stoppskylt på bryggaren hemma. :)

Jag försöker tänka tillbaka på vad jag gjorde när jag blev gravid med dottern, men jag kommer inte ihåg. Eller jo, jag vet att jag gick på akupunktur, drack örtte och tog några suspekta örtdroppar då, men bara tanken på att gå tillbaka till akupunkturtanten ger mig ångest, så det väntar jag in i det längsta med.

fredag 14 mars 2014

Inte ensam, tyvärr

Jag och en kompis fick barn med några månaders mellanrum. Både vi och dom har haft en krokig väg fram till att vi blev föräldrar, men på lite olika sätt. Dom har varit med om en graviditet som var tvungen att avbrytas efter rutinultraljudet. Och för oss var det ju ivf som gällde. I somras pratade vi en hel del med varandra om syskon och jag vet att de gärna vill ha syskon ganska tätt och att de tänker att "blir det så blir det".

I veckan träffades vi och det var ett tag sen vi sågs. Jag hade väl lite på känn att det kunde vara så att hon var gravid, och förberedde mig på det i tanken. Och mycket riktigt, när vi träffas så berättar hon att hon var gravid. Men tyvärr fick missfall för några veckor sen. Deras andra missfall på ett halvår. Så himla tråkigt! Jag berättar om våra missfall och då visar det sig att vi hade haft nästan på dagen samma BF om vi hade fått fortsätta vara gravida den här senaste gången. Det känns så himla tråkigt att det ska vara så krångligt för oss båda. Jäkla skit med missfall! Tänk om vi skulle kunna få vara föräldralediga samtidigt igen, det vore lycka det! Jag håller tummarna hårt för att 2015 blir vårt år, på samma sätt som 2012 var det.

måndag 10 mars 2014

Destruktiva tankar

Jag verkar helt ha fallit tillbaka i det beteende jag hade under det första året vi försökte bli gravida. Jag letar symptom, känner efter och hoppas, men egentligen VEEEET jag ju att jag inte är gravid. Vi har inte gjort någon behandling och har dessutom inte ens prickat in någon ägglossning, men ändå kan jag inte stoppa tankarna. Jag tror på något sätt att det hör ihop med missfallen senast. Att känna symptomen då och se det där positiva testen har gjort att något i kroppen har triggats igång. Längtan kallas det nog visst.

Det har till och med gått så långt att jag tog ett test igår bara för att få utesluta något (lite drygt en vecka efter äl, det visar ju inte ens något då!) och testet var ett så solklart minus det bara kan bli (såklart!). Så nu ska jag ta mina pms-ömma bröst, pms-hunger och alla andra "symptom" och dra något gammalt över mig. Vi hörs en dag när saker och ting känns lite lättare.

torsdag 6 mars 2014

Vi väntar ändå

Jag hade telefontid med läkaren i tisdags och vi har nu en ny plan för nästa behandling. Vi kommer att köra med samma upplägg som förra gången när vi fick dottern, förutom att jag kommer att fortsätta med den högre dosen Menopur och inte sänka den som då. Innan behandlingsstart ska jag göra ett ultraljud och så måste vi ta om virusproverna eftersom de blivit för gamla.

Sen var det ju det där med tiden för mensen. Om kroppen inte krånglar borde mensen komma om en vecka ungefär, och då skulle vi hinna med en behandling innan fjällen, även om det kan bli på håret beroende på hur många sprutdagar det blir. Om den väljer att komma någon dag senare blir det lite väl tajt med tid. Efter att ha bläddrat och bläddrat i kalendern och räknat och funderat känner jag att jag nog vill vänta en månad till ändå för att slippa stressen. Jag har dubbelkollat med kliniken och det är inga problem att påsken är där i krokarna, troligen blir äggplock precis efter påsk. Dessutom hinner vi med behandlingen innan vår Spanien-resa, det enda är att jag får hålla mig borta från sangrian men det gör jag så gärna. :) När jag tänker på att vänta en månad till känns det så bra, och jag får ett lugn inom mig. Så jag tror faktiskt att det är rätt att vänta. Skönt!

Vi har också bestämt oss för att köpa ett 3-pack den här gången också. Då ingår 3 stimuleringar och 1 FET. Om vi vill kan vi byta ut en stimulering mot 2 st FET. Det här känns både spännande och läskigt och som det känns nu blir de här behandlingarna nog de sista vi gör. Lätt att säga när man har allt framför sig och alla chanser kvar, men jag hoppas ju såklart på att någon av dem ger oss den lillasyster eller lillebror vi längtar efter så. Om inte får vi ta det problemet då. Men visst låter 2014 som ett snällt och bra år? Ett år som ger oss bebisar? Jag lever på hoppet och tron i alla fall! :)